Man kan göra så. Men det är inte rätt.

Men vad är rätt då? Instruktionerna för hur du bäst lever ditt liv fyller media och kanske på bekostnad av eget tänkande.

Scannar som vanligt igenom det som skrivs i ledarskapsfrågor på nätet och i pressen. Dels för att hålla koll, men även för att få fart på mina egna tankar och reflektioner, varav en del hamnar i bloggen som du läser.

Ibland blir det faktiskt lite ”information over flow” i mitt huvud. Jag drunknar i tips, råd, pekpinnar, buzz words, välmenta uppmaningar och manualer för hur jag ska bli bättre.

Bättre chef. Bättre människa. Friskare, sundare, framgångsrikare, medvetnare, själfullare, mänskligare, synligare, drivande, motiverande, digitalare… you name it.

När något är trendigt så dras det på från alla håll, och för att positionera sig och visa framsynthet och utveckling skyndas nya buzz words fram, innan de gamla ens hinner kallna. Mindfulness har kompletterats med workfulness och idleness. Läser i tidningen Chef att forskaren Carl Cederström ser idleness som ett motgift till mindfulness – ”mindfulness och liknande tekniker förringar effekten av dålig arbetsmiljö. Det finns risk för att ansvaret för vår psykiska hälsa flyttas över på individen”

Idleness är att göra absolut ingenting. Inte ens försöka vara medvetet medveten. Pilla sig i naveln och vifta med tårna.

Utöver detta tips är tidningen full av andra tips och termer. ”Gör din högkänslighet till din superkraft”. ”Flexibeteende”, ”Vanlig jympa är bättre än hjärnjympa”, ”Livsvård istället för friskvård”…och så vidare.

Jag menar inte att något skulle vara fel i det som döljer sig bakom termerna och rubrikerna – vi jobbar själva med mindfulness, healthy mind platter, neuroledarskap och promotar gärna beforskade tekniker och modeller, med ett ständigt öga på ny forskning.

Men om jag skulle vara i början på min karriär, med ambitionen att bli en grymt bra chef – ja då hade jag nog blivit allmänt förvirrad av alla ”manualer”, i värsta fall hade jag fått en släng av prestationsångest.

Just begreppet idleness får mig att tänka tillbaka på min tid som IT-konsult i slutet av förra milleniet. När vi inte hade något att göra kallade vi det för att ”idla” – vilket är den term (idle) som används när en processor är overksam. Vi var förresten kungar på att uppfinna nya anledningar till att anlita oss genom att använda teknisk terminologi och buzz words… (”Milleniebuggen, Milleniesäkrade system” – nån som minns?)

I en berömd scen ur filmen Yrrol kämpar mindre begåvade män med att installera en stereo enligt manualen, utan att lyckas speciellt bra. Om jag minns rätt så löser deras fruar problemet med att helt enkelt göra det som verkar vettigt.

Man kan göra så. Men det är inte rätt.

Min lilla reflektion är nog att vi som bransch inte ska luras i fällan att skrika högt för att höras och sprida nya namn på gamla sanningar.

Och ofta är det som känns rätt helt rätt för just dig.

Ha en skön helg!
/Ludde