No Stress

I’m back, som Arnold sa. Bloggen återvänder från en veckas semester utanför Afrikas kust med förvånansvärt tomt huvud. Och det är bra det. Runt armen sitter ett band med texten No Stress.

Jag är långtifrån en globetrotter när det kommer till turistande, faktum är att vår tripp till Cap Verde (min sambo och jag) var vår blott andra gemensamma charterresa på snart 20 år. Och hade vi inte nyligen fyllt 100 så hade vi väl som vanligt suttit i sommarstugan och ugglat…vilket inte alls är ett dåligt sätt att koppla av på.

Bilden representerar i stort sett mitt livsrum under 7 dagar (bortsett från ett annat rum påkallat av magsjuka, men det vill du inte veta mer om), i en solstol 28 grader i luften 25 i vattnet, och med John Cleese’s självbiografi i näven.

Nu tänker jag inte skriva en resedagbok, utan mer delge er min upptäckt av total tomhet. Man skulle kunna tycka att lata dagar i solen, på en plats där det egentligen inte finns något att se, inga turistfällor, ingen vacker natur annat än ett kargt och torrt ökenlandskap, ingen distraktion via wifi – borde ge mitt medvetande fullt upp med att reflektera.

Men inte. Min förväntade mindfulness blev total avsaknad av strukturerad tankeverksamhet, på gränsen till koma. Och gu så gott det var.

Valspråket på Cap Verde är “No Stress” och förmodligen tog mitt väsen till sig det snabbare än jag upplevt tidigare. Normalt sett så tar det mig ett tag att checka ut, varva ner och komma in i “bara vara” läge, men nu ville jag inte ens använda hotellets wifi första kvällen – jag var off-line från ankomst till avgång.

Men även om jag inte gjorde massa medvetet reflekterande, så blev de tomma tankarna som fick studsa fritt i allt och ingenting, ett slags medvetenhet i sig. Nånstans mitt i semestern sa jag till min sambo något bestört och förvånat “- Jag har inte tänkt en enda vettig tanke sen vi kom hit. Inte en enda”. Här hade hon öppet mål förstås, men som den väna och omtänksamma individ hon är valde hon att svara ärligt “Inte jag heller”…

Känslan av att ha en hjärna i viloläge på den totala nivå jag upplevde, vill jag gärna vända tillbaka till. Och helst utan att åka 500 mil söderut.

I den stressade vardag som de flesta av oss upplever är det inte så konstigt att vi söker vägar att hantera de negativa sidorna. Vi vet numera hur viktig återhämtning är för våra hjärnor och att vi måste ta psyko-sociala problem på största allvar på alla nivåer i samhället.

Jag tänker att den miljö vi lever i påverkar oss. Och ibland är det lättare sagt än gjort att inte känna av stressen och pressen. Men jag tror att vi alla kan leta efter vårt inre “Cap Verde” – en mental plats där tomhet får regera. Vägen dit kanske går genom träning i Mindfulness, Yoga, meditation, skogspromenader, fisketurer, träningspass, vad vet jag. Huvudsaken är att du hittar din plats, ditt sätt, ditt tomrum – dit du kan resa även när höststormarna viner kring öronen.

Nu ska jag i ärlighetens namn säga att jag nog aldrig tidigare inte gjort ett skit, vilket förmodligen var det som satte min medvetna medvetenhet på “off”-läge. Men jag ska faktiskt tvinga mig till att göra det igen när tiden är rätt, för att se om det händer igen.

Tills dess kommer jag fingra på mitt armband med texten “No Stress” lite då och då och återvända in i tomheten när det behövs :)

Jag hoppas vi ses på Ledardagen den 4/12!
Må väl
/Ludde