Att se vad som är viktigt

Ordning är för idioter. Genier behärskar kaos. Så stod det på en lapp vid mitt bord en gång. Men att lyckas se vad som är viktigt mitt i röran, är lättare sagt än gjort om du frågar mig.

Jag skulle haft en föreläsning i veckan som gick, en lite annorlunda betraktelse om ledarskap, livet och musiken ur mitt helt egna perspektiv. Har faktiskt ofta använt mina erfarenheter som musikant, låtskrivare och bandledare som referensram för att prata om ledarskap – hellre än att referera till mitt yrkesliv som avlönad chef.

Kaos brukar råda i mitt huvud när jag ska få till struktur i det jag vill säga, och en devis jag lånat från Charlie Norman är “att repa är för fegisar”. Men förutsättningen för att vara en god improvisatiör är att som Charlie vara skicklig på sitt instrument – och spelar du tillsammans med andra är bandmedlemmarnas förmåga att lyssna mer på vad medmusikanterna gör, än till sin egen “lyra” avgörande för om det ska låta bra.

Hursomhelst hade jag satt upp några punkter för föreläsningen (som blev framflyttad), mest för att de inte skulle komma bort i mitt inre virrvarr. Här är några teser från min subjektiva tips-topplista som var och en går att se ut många perspektiv:

• Var den du är. Var dig själv och våga vara människa.
  “Don’t take yourself too seriously. And be serious as death itself.”
• Vet vem du är. Men tro inte att du vet vem du är. 
  Titta dig i spegeln, men glöm inte bort att se dig själv genom andras ögon.
• Våga ta beslut. Och ta konsekvenserna.
• Våga säga nej.
  Inte minst till dig själv när ambitionerna tar över förnuftet.
• Våga säga ja.
  Det är oftast mindre farligt än du tror och blir bättre än förväntat.
• Se det som är viktigt på riktigt.
• Spela tillsammans med musikanter som vill göra varandra bättre.
  En organisation och ett rockband är samma sak. Trots att vi spelar olika instrument är det samspelet som avgör hur det låter.
  

Just idag under en promenad i ett grönskande, sjungande och värmande Mälarlandskap ute på Gällöfsta i Kungsängen, fastnade tankarna kring punkten att “se det som är viktigt” och hur svårt det kan vara att sortera fram det som är viktigast just nu i röran på skrivbordet, i smartphonens ihållande ringande och plingande, i alla måsten. Och hur lätt det är att de riktigt viktiga sakerna försummas…allt har ju en tendens att bli lika viktigt i den dagliga pressen.

Jag har inte kvar lappen och jag ser mig vare sig som idiot eller geni. Är nog bara en rimligt normal människa som tyvärr skapar ett lika rörigt skrivbord vart jag än slår läger.

Ibland kan jag bli lite avundsjuk på strukturerade människor som har örnkoll på det mesta och ett inbyggt kalkylark, men jag tror faktiskt att svårigheten att sortera ut det som är viktigt på riktigt är lika, oavsett om viktigheterna ligger snyggt uppradade i ett excelark eller på olikfärgade post-it lappar i en salig röra…

Vad du själv tycker är riktigt viktigt vet bara du. Säkert varierar det precis som för mig beroende på omständigheterna – ibland är det viktigaste just nu att någon annans viktigaste hamnar högst på din lista.

Mitt viktigaste just nyss var att stanna upp lite och påminna mig om att livet inte ryms på mitt skrivbord. Någonsin.

Ha en underbar helg.
/Ludde
Veckans citat: “Gode Gud låt mig vara en lycklig idiot.” Peter LeMarc