Tillit eller detaljstyrning?

Tillit är ett ord som används flitigt. Ett ord som rymmer så mycket känslor, skörhet och utmaningar. Lätt att prata om, svårare att skapa – inte minst i detaljstyrda organisationer.

För några veckor sedan satt Kjell Lindström och jag tillsammans och bollade tankar om ditten och datten – om organisationer, hur de funkar eller inte funkar och ledarskapsutmaningar. En av Kjells formuleringar var att organisationer måste gå från att vara detaljstyrda till att bli tillitsstyrda (du får rätta mig om jag minns fel Kjell), och det där dök upp i mitt vanliga virrvarr av funderingar inför skrivandet av det som du läser just nu.

Ibland förundras jag över att vi människor lyckas kombinera goda intentioner med att göra det som borde vara enkelt allt svårare.

Just ordet detaljstyrning väcker gamla minnen till liv. Det här är längesedan och jag är absolut inte uppdaterad på hur tekniskt relevant det är idag, men jag delar ändå. För tjugo år sedan jobbade jag som IT konsult, specialiserad på en viss modul i ett av de mest avancerade och marknadsledande affärssystemen som fanns. (Tror att det fortfarande är så, men eftersom jag har nånslags public service-gen i mig, så utelämnar jag varumärket).

Alla stora företag, speciellt de som verkade globalt, ville ha “SYSTEMET” – det var en holy grail känsla över alltihop. Kosta vad det kosta vill – vi måste ha det. Och eftersom de stora företagen ville ha det, så var alla underleverantörer tvingade att byta för att ha kvar sina kontrakt.

Det var ju minst sagt guldläge för de IT bolag som kunde erbjuda tillräcklig mängd av licensierade applikationskonsulter – och det utbildades nya på löpande band. En av dem var jag. Min roll var att kunna allt om en av systemets alla moduler, som precis som övriga moduler i jättesystemet, var väldigt avancerat och specialiserat mot “sin del” av verksamheten. Rent tekniskt (om än förenklat) så hade jag i “min” del av systemet ca 8500 databasparametrar att pilla med. I min egen lilla värld på skärmen visades ett trafikljus (rent visuellt) vid varje parameter. Ett grönt ljus visade att det jag kopplat var ok, ett orange varnade för att det här är nog inte så bra och ett rött renderade en svordom och förlorad tid (och vett i bland.)

Ett normalt konsultrum bestod som regel av en specialist för varje modul/applikation, som under relativ tystnad satt vid sin skärm och försökte få alla steg i sin kedja att lysa vackert grönt.

Det var komplext. Det var så komplext att min gissning är att ingen egentligen kunde begripa hur allt hängde ihop och då är det egentligen inte så konstigt att vi fick lägga irriterande och frustrerande mycket tid på att blicka bakåt, övervaka och säkerställa att allt som funkat, fortfarande funkade.

En enda liten ändring i finansapplikationen (den som styrde över oss i det mesta) kunde slå ut mina “gröna ljus”, alla mina processer kunde helt plötsligt gå från ett perfekt fungerande verksamhetsstöd till plötslig död. Och eftersom ingen av oss begrep varandras applikationer fylldes timbankarna med enorma mängder “va fan gjorde du nu?”,”det funkade ju nyss!”, trial & error och mängder av osäkerhet.

Sorry att det blev en massa ord. Stannar där med tillbakablicken.

Men jag tror att minnet var påkallat av den känsla jag får när jag tänker på detaljstyrning och att vi blir slavar under systemen och strukturerna vi utvecklar med goda intentioner.

Ju komplexare det blir, desto svårare att greppa och sammanhanget blir diffust och sårbart. Ju fler detaljer (eller parametrar) vi vill styra – desto mer tid går åt till att kontrollera ihjäl oss.

Nu tog jag bara min anekdot från IT-värdlen som ett exempel – självklart behövs potenta system och fungerande organisationsstrukturer.

Men, vi vet (och har alltid vetat) att våra känslor styr oss mer än något annat. De levande organismer som återföds varje ny arbetsdag, består av dig och mig i våra respektive organisationer – och vi vill vara en del av ett sammanhang där vi känner oss behövda, fria och rentav älskade.

Tillit, att ge och få förtroende, ansvar, självstyrande, rättvisa, kärlek, respekt, meningsfullhet…alla dessa parametrar som inte kan hanteras genom en on/off switch i en databas, men som ändå är helt avgörande för verksamheten.

Organisationer förändras. Nya modeller, nya stödsystem, ny teknik.

Men vi är fortfarande samma människor och ledarskapet betydelse för att vi ska verka i en tillitsfull miljö är alltför stor för att göra chefer och medarbetare till slavar under ett systematiskt kontrollbehov.

Ge våra chefer möjligheten att skapa grönt ljus för människan.

Ha en skön helg!
/Ludde