Vad är det med makt?

Makt tycks ha en förmåga att stiga upp i huvudet och locka fram de sämsta sidorna hos en människa.

Det är omöjligt att inte bli påverkad av #metoo rörelsen, när det ena exemplet efter det andra av sexuella trakasserier och övergrepp radas upp. I en del fall rena brott, i andra fall övergrepp som befinner sig i en gråzon vad gäller möjligheten att lagföra – men för den drabbade lika fullt ett förkastligt övergrepp.

Eftersom den övervägande delen av trakasserierna levereras av män, blir min egen känsla som man, både att det är rätt åt dem som åker dit och har skuld, samtidigt som jag tänker att det är beklämmande att unkna maktstrukturer existerar och ”manligt” beteende fortfarande tycks ligga närmre apstadiet hos alltför många. Jag tänker också att jag har ett ansvar – som man är jag en del av ett systemfel som grundlagts av mina manliga förfäder, där män med stöd av religion tilldelats en oförtjänt maktposition. En ojämlikhetskultur som strider mot allt vad sunt förnuft och moral heter, men som fortfarande genomsyrar samhället, trots att vi numera är sekulariserade.

Men det var egentligen inte det jag funderade kring i skrivande stund, utan snarare det faktum att det i kampanjens kölvatten nu även börjar skrivas om maktmissbruk som utövas av chefer, utan att fördenskull ha sexuella förtecken.

Det är sorgligt att makt tycks ha en förmåga att förvandla människor av båda könen. Nu menar inte jag att alla som av något skäl fått en maktposition per automatik förvandlas till diktatorer, twittrande presidenter, korrupta politiker eller dåliga chefer. Men eftersom vi är ofullkomliga så finns risken att makt både berusar och förblindar, oavsett nivå. Och ju ruttnare kultur desto större utmaning/risk.

Det fanns en reklamslogan för ett känt smärtstillande preparat som löd ”Är man stor måste man vara snäll”. Det gäller i högsta grad för den som har makt, tänker jag.

Man brukar säga att den som är underställd är i beroendeställning. Så är det förvisso och därför följer det alltid ett enormt ansvar – både för den formella och informelle makthavaren. Men den som missbrukar sin position har glömt bort att det faktiskt är lika mycket tvärtom.

Bakom och bortom uppenbara förbrytelser och förtryck, så finns det en vardag – en vardag där vi var och en genom våra beteenden lägger grunden för den kultur som sedan präglar vårt samhälle.

Det är ett gemensamt ansvar – men det vilar tungt på den som har makt.

Ha en fin helg
/Ludde