Alter Ego

”Vi spelar alla olika roller”, säger en psykolog på TV apropå att Akademiens f.d ständige sekreterare har ett alter ego.

Nog skulle det vara lite bra att ha ett alter ego emellanåt. En annan personlighet att ta till i situationer där ens egen inte riktigt funkar. Någon som kanske vågar göra sånt som jag normalt sett inte gör, tar ut svängarna, säger som det är, orädd, oövervinnerlig.

Att löpa linan fullt ut och skapa sig en alternativ identitet är nog rätt ovanligt och kanske lite udda, på gränsen till knäppt kan tyckas. Samtidigt menade psykologen att vi spelar olika roller hela tiden och anpassar i viss mån vår personlighet efter vad situationen kräver och som passar bäst för oss.

Jag tänker att det är så. Som chef och ledare har jag en roll, där min person skiljer sig från hur jag framtår i andra situationer – privat, bland familj, vänner, i föreningen etc. Självklart har jag mina grundläggande personlighetsdrag med mig hela tiden, men visst kommer de fram på olika sätt.

Men det jag fastnade vid var just att ”alter egot” kan vara ett sätt att våga göra/vara annorlunda än det mitt ”normala” jag gör/är. Ett sätt att testa andra vägar, utmana sig själv och invanda mönster.

Jag kan tycka för egen del att jag gärna väljer det som känns bekvämt, det minsta motståndets lag, som känns tryggt och säkert. Även om jag kan tänka tanken att göra annorlunda, så stannar jag oftast i min komfortzon helt enkelt.

Och där har jag missat många chanser till lärande och utveckling.

Lärandet finns aldrig i komfortzonen. Verklig utveckling ligger nog närmre det som känns okomfortabelt, på gränsen till obehagligt, tänker jag. Det är ju först när jag utmanar mig själv som det händer något på riktigt.

Alter ego kan ju vara ett sätt att våga prova en annan karaktär, fast för egen del tror jag att jag nöjer mig med att försöka hålla reda på den jag redan är. Det är svårt nog.

Huvudsaken är att våga lämna det bekväma ibland.

Ha en fin helg!
/Ludde