Kretslopp.

Gick genom de fallande snöflingorna. Alla unika, men bärande på dåtid, nutid och framtid i ett evigt kretslopp.

Anslaget sätter tonen på veckans lilla fundering och som du redan nu säkert listat ut, har jag landat i det mer filosoferande stämningsläget. Har inga tankar om ledarskap, tips eller branschrelaterade klokskaper. Bara en stilla reflektion för en novemberfredag i ständigt skymningsljus.

Att gå genom fallande snö när det är helt vindstilla är hypnotiserande. Skogen ger nästan alltid ljud från sig, men just idag var den stilla och snöflingorna föll så sakta att jag kunde följa dem med blicken från flera meter upp i luften på deras väg nedåt. En del av flingorna var små, men många var stora som lovikavantar (bildligt talat alltså), och jag kunde välja långt i förväg vilken flinga jag ville följa och fånga i min hand. Varje flinga den enda i sitt slag och på ett ögonblick förvandlad tillbaka till vatten i min hand.

När jag gick genom de klibbiga snöflingorna fastnade de i mitt ansikte så där påtagligt som de kan göra vid en viss temperatur. På näsan, ögonbrynen, ögonlocken och tanken att jag går genom mina förfäder – genom det som varit, det som är och det som kommer – formas i mitt huvud. Flingan av vattenmolekyler som nyss försvann i min hand efter sin långa färd neråt i form av en unik iskristall, har varit här förr och kommer att komma åter, som en del av ett evigt kretslopp.

Sist jag var här
Var jag en del av en mäktig glaciär
Liten del som liten kristall kan tyckas
Men tillsammans hade vi ändå lyckats
Att göra grus av berg
Sist jag var här

Se där. Lite hemmasnickrad poesi får avsluta veckans bloggfundering. Det sägs vara en svart fredag idag med röda priser, så ta det lugnt om du ska ut i stressen.

Ha en fin helg!
/Ludde