På stadiga rötter.

En nedsågad björk inspirerar veckans blogg till tankar om rötter, tillväxt och utmaningar.

Veckans blogg blir av det mer filosoferande slaget – det brukar bli så när jag haft ett par dagar i solitär ute på landet. Just nu är jag nog inte ensam om att leka både Ernst och Mandelman med alla trädgårdsprojekt i hopp om att mina fingrar ska ha blivit grönare denna säsong…

Jag har grävt, gödslat, snickrat en odlingsbänk och gjort allt jag kan för att fröerna ska slå rot, bli starka och bära frukt. Där jag grävt ett nytt grönsaksland stod en ståtlig, lång och kraftig björk. Och att ha en björk som närmsta granne till ett grönsaksland är ingen bra idé, de dricker nämligen mängder av vatten och näring. Så trots att jag tycker björkar är vackra mötte den sitt öde idag.

De tjugotalet meter som den nått upp till hade definitivt en lika imponerande osynlig kroppsdel, under marken. Hur djupt vet jag inte ännu, men jag slutade försöka dra bort ytliga rötter när gräsmattan såg ut som efter en vildsvinsfest med en omkrets på 15-20 meter.

Så varför berättar jag det för dig? Jo, för att vi är en del av biologin och vår egen utveckling har många likheter med växtriket. Vi behöver rätt förutsättningar för att gro och utvecklas, vi behöver omtanke, omvård, näring… metaforerna är många.

Efter att ha tampats med björken, satt jag och sorterade alla blomfröpåsar som ska omsättas under påsken och konstaterade att ju högre en växt ska bli – desto mer plats krävs för rotsystemet. Precis som med björken och precis som med dig och mig.

Om vi har ambitionen att nå högt, långt (eller nå vår fulla potential som det brukas sägas) så måste vi skaffa oss ett bra rotsystem. Ju högre upp, desto djupare rötter. Att ständigt gräva sig neråt i myllan är lika viktigt som att sträcka sig mot solen och visa upp bladverket.

Men jag fick även en annan tanke vid fröpåsarna. Man kan ju tro att bara för att något ska bli högt, så ska fröna sås djupt. Men så är det i de flesta fall inte. Vissa fröer kräver näring, andra vill ha mager jord. Vissa vill ha ljus, andra skugga osv. Men i stort sett alla startar på samma djup – och måste själva jobba ner sina rötter till det djup som krävs för deras blivande höjd.

Där dök en metafor till upp. Vi är alla olika. Vissa behöver si, andra så, för att växa och utvecklas.

Men det gör sig inte av sig självt. Vi behöver göra jobbet för att inte stanna i växten.

Om jag går tillbaka till björken igen, så blev det tydligt för mig att rotsystemet är både djupt och ytligt. Djupet för att stå stadigt – men också med många och långa ytliga rötter i ett nervliknande system som fångar in näring i ett brett område. Likt tentakler som söker av omvärlden för att fånga in näring till hela systemet.

Precis så tänker jag mig att jag vill fungera. Att gå på djupet med mig själv, mina värderingar, att fortsätta nyfiket söka och utmana mitt eget svar på ”varför” – men lika viktigt som att vara i kontakt med mig själv, är att ta in min omvärld och våga söka näringen långt bort från min egen stam.

Här skulle jag kunna fortsätta skriva metaforer. Men jag lämnar fältet öppet för dina egna reflektioner och önskar dig en fantastiskt skön påskhelg!

Ta in nuet och ta det lugnt om du ska ut på vägarna.
/Ludde