Att behålla fokus

I onsdags morse höre jag Koltrasten sjunga för första gången i år. Ljumma sydvindar, värmande sol från en blå himmel och tankar om sommarens sköna stunder får mig att tappa fokus, fast på ett skönt sätt.

images-3Det där med fokusering är inte alltid så lätt. Inte blir mitt minne bättre med åren heller.

En del av våra vänner i djurriket har fått klä skott för mindre uppskattade egenskaper, dum som en åsna, virrig som en höna, trög som en koala och så vidare. En av de mest klassiska påhoppen är “minne som en guldfisk”.

Läste en liten notis om ett konstaterande kring guldfiskens förmodade koncentrationsförmåga som numera passerat oss människor i längd. Enligt Statistic Brain så är en guldfisks genomsnittliga förmåga att effektivt koncentrera sig på en sak nio sekunder, and guess what – vi människor är nere på åtta sekunder. I jämförelse med samma studie år 2000 så har vi tappat mot guldfiskarna, för då klarade vi oss i tolv sekunder, något som forskare tror beror på att vi multitaskar för mycket i vår digitala livsstil.

Jag blev förstås lite nyfiken på guldfiskens förmodade egenskaper och efter lite research tycks guldfiskens påstådda korta minne vara en skröna, (som vissa hävdar är sann). Kanske har den uppstått bara för att döva vårt dåliga samvete över att vi tvingar en stackars firre till ett förminskat liv i en genomskinlig glasskål? En guldfisk kan faktiskt bli nästan 50 cm lång om den får lite större livsrum…

Hittade dock inga fakta kring guldfiskens koncentrationsförmåga. Men egentligen var inte min tanke att gräva djupt i källorna kring guldfiskar, eller ge den läsare som eventuellt har en fisk i en skål dåligt samvete.

Min fundering blev mer kring hur svårt det faktiskt är att behålla fokus, men också hur svårt det är att släppa taget. Vi är ju alla olika, vi distraheras av olika saker, vi har olika metoder och behov för att få vår egen vardag att funka, olika sätt att behålla kontrollen i våra liv både privat och på jobbet, och det finns lika många perspektiv på tingens ordning som det finns människor.

Min egen utmaning genom åren har varit att lära mig släppa taget för att kunna behålla fokus på vad som är viktigt. Att inte förminska mig själv bara för att jag inte kan eller hinner allt. Jag har säkert skrivit tidigare om att jag fått logga ut helt två gånger i livet för det som idag kallas för utmattningssyndrom och depression. Det är inget jag vill uppleva igen – samtidigt är jag tacksam för insikten och perspektiven som erfarenheten gav mig.

För min del är bevakar jag mig själv hårdare numera. Jag känner min kapacitet. Jag burkar jämföra mina “före och efter” som att jag tidigare försökte hålla 100 meters tempo i ett långdistanslopp. Visst – det gick i nästan 20 år men inte längre. Nog kan jag fortfarande springa fort, men jag ställer inte ens upp mig på startlinjen om distansen är orimlig.

Att vara ledare idag är helt säkert ännu tuffare. Trycket utifrån är inte mindre, tempot är kanske högre och distraktionerna är definitiv fler tack vare digitaliseringen – på gott och på ont. Alla kräver fullständig tillgänglighet av alla dygnet runt.

Dina behov är dina och ditt sätt att möta utmaningar är dina, så därför vill jag absolut inte pracka på dig mitt perspektiv på saker och ting. Men utöver råd som att lära dig göra “att inte göra”- listor, att ta hand om ditt fysiska välbefinnande, att tillåta dig vara otillgänglig för världen, att göra det du behöver för att din själ ska må bra – sitta i en båt med metspö, sitta på en stubbe i skogen, yoga, meditera, älska etc, – så vill jag ändå dela med mig av en tanke.

Inse att du aldrig är ensam.

Jag kommer ägna helgen åt med glädje vara sämre än en guldfisk och önskar dig en skön helg precis som du vill ha den.

/Ludde

PS. Det finns forskning som hävdar att det vi tappat i koncentrationsförmåga har vi tagit igen genom en ökad förmåga till multitasking. Bra eller dåligt? Time will tell.