Att leda eller följa

Är definitionen av ledarskap att leda? Bloggen botaniserar i bland gamla sanningar och filosoferar fritt i vanlig ordning.

att leda

Läste en artikel på chef.se om hur IKEA startat en satsning på mindfulness och att de första interna mätningarna indikerar att deltagarna upplever sig mindre stressade, mer fokuserade och mer produktiva.

Jag både gillar och tror på idén att se på reflektion, stillhet, medveten närvaro som en väg till både välmående och bättre prestation – vilket i förlängningen blir en konkurrensfördel som faktiskt ger resultat på sista raden.

Som samhället ser ut idag, där stress och press från alla håll och kanter lätt tränger undan lugn och stillhet under alla dygnets timmar, är tid för eftertanke inget som kommer gratis. Du kanske har hittat ”din” metod – och oaktat vad metoden har för namn eller hur den tar sig i uttryck, så bottnar den i samma grundläggande behov som vi alla delar.

Jag har skrivit om det förr – både vikten av att stanna upp och reflektera – och hur väldigt mycket av det som hjärnforskningen nu med förfinad teknik kan påvisa om hur vi funkar i knoppen, bekräftar gamla klokskaper.

500 år innan vår kristna tideräkning började skrevs en klokbok i Kina, Lao Tzus Tao Te Ching. Texterna är översatta en massa gånger och har säkert förvanskats i viss mån, men här är ett stycke kring tid för eftertanke som jag gillar:

”Ständiga dramer i en grupp grumlar medvetandet. För mycket ljud överväldigar sinnena. Ständiga intryck skymmer verklig insikt. Ersätt inte lärdom med sensationer. Avsätt regelbunden tid för tyst begrundan. Vänd dig inåt och smält det som har skett. Låt sinnena vila och bli stilla.

Lär människorna att sluta med sitt ytliga inre tjatter och sina tvångstankar. Lär dem att ge akt på hela kroppens reaktion på en situation. När gruppmedlemmarna har tid att tänka efter kan de se klarare vad som är väsentligt hos dem själva och andra.”

Man kan stilla undra vad denne vise kines skulle formulerat kring vår tid, när intrycken står som spön i mediaskärmarnas öppna landskap…

Inser mitt i skrivandet att jag faktiskt reflekterat mig bort ifrån rubriken jag satte på inlägget useful link. Men det gör inget – det är det fina med att bara låta tankarna studsa runt.

Faktum är att jag läste en annan mening i boken (Ledarskapets Tao) som jag tänkt spinna vidare på: ”Det vi kallar för ledarskap består framförallt av att veta hur man följer.”

Jag stannar där och sparar tankarna till nästa vecka. Om denna vackra beskrivning av ledarskap får dig att börja tänka, så är du mer än välkommen att dela med dig av dina tankar! Kommentarsfältet är ditt.

Tills dess önskar jag dig en skön helg – med tid för eftertanke.
/Ludde

Tags: ,
  1. Ledarskap i 3 dimensioner, att leda sig själv, att leda andra och att acceptera att bli ledd kräver självkännedom. Vi både leder och följer…
    Ibland är det mest utmanande att bli ledd tänker jag. Att bli ledd av någon annan kräver att jag känner tillit och förtroende för den andre, både som person men även för personens kompetens att leda.
    Att kunna fatta beslut och stå för dem blir emellanåt centralt här.
    Att ord följs av handling för att därigenom skapa förtroende. Lättare sagt än gjort – jag brister själv i detta och även om det kan vara smärtsamt att bli uppmärksammad på denna dissonans så känner jag alltid respekt för de som har såpass mycket inre resning att de speglar mig och mitt beteende.
    Jag vill utvecklas och bli bättre – jag vill att andra utvecklas och jag vill helst vara i sammanhang där vi hjälper vara varandra att få ihop ord och handling – för att därigenom skapa tryggare relationer.
    När trycket från olika håll blir för stort kan det ibland kännas omöjligt att följa en väg – det som kändes rätt o riktigt igår känns fel idag….
    Att ta sig tid för eftertanke, reflektion, för att därefter fatta beslut är nog något som vi nog alla kan bli bättre på.
    – Vem är du och vad vill du? är två frågor jag ofta använder – de tål att ställas ofta…

    Björn A
  2. Tack för att dina reflektioner Björn! Många kloka tankar och som du säger; vem är du och vad vill du, är sannerligen frågor som är konstant relevanta. /Ludde

    Hans Ludvigsson