Att vara sin egen motsats

“Sån ska jag aldrig bli.” Ett konstaterande jag gjort många gånger i mitt liv, inte minst som ung i relation till min far och till andra auktoriteter som hade inflytande över mig. Ändå kan jag hamna precis där, som en slags motsats till den jag vill uppfattas som…

Jag har genom åren deltagit i olika tester med självskattingsinstrument, både i rekryteringssituationer och i syfte att utveckla grupper i företag jag jobbat för. Häromdagen gjorde jag ett som var första gången för mig, SDI, under en spännande presentation av en utbildning i konfliktkompetens – “Have a Nice Conflict”.

Om du som läser själv gjort en SDI så vet du vad min position (den lilla pricken i mitten), i bilden säger om mig och min relation till andra när jag är i min komfortzon. Och det stämmer bra med hur jag uppfattar mig. (flexibel, sammanhållande med drag åt resultatorienterad och vårdande)

Jag tänker inte gå in på själva testet och vill påminna dig om att jag inte är en ledarskapskonsult som mina kollegor, vilka använder både SDI och andra instrument som en del i våra utbildningar och uppdrag. Jag reflekterar helt subjektivt och utifrån mina erfarenheter och upplevelser…

Just reflekterande är min grej på gott och ont. Tänker mycket (ibland för mycket) kring varför saker är som de är, blir som de blir och varför jag gör som jag gör. Kanske spelar mitt eget åldrande in, men med tanke på att min och min fars relation i mångt är en konflikthistoria, så landar jag allt oftare i tankar om varför det blev som det blev.

Jag är medveten om att mina starka sidor kan tippa över till att irritera min omgivning när jag själv upplever att jag är hotad och går i konflikt. Till den milda grad att jag börjar uppfattas vara på precis de sätt som jag själv föraktar mest. När min övertygelse gör mig påstridig och min självsäkerhet gör mig arrogant, manifesterar jag ofrivilligt saker som är i topp på min egen ogilla-lista…

Än en gång ser jag min far när jag tittar mig i spegeln.

Det fanns en tid när jag inte ville gräva i de mörkare delarna av min trädgård, samtidigt så finns mina rötter även där och syns i mina gulnande blad.

Men jag vet numera att det finns en rädsla och ett upplevt hot mot mitt innersta i botten på de flesta konflikter. Jag förstår mer och mer om vad jag är rädd för och vad det gör med mig.

Jag önskar jag hade förstått dina rädslor farsan.

Nu blev det lite djupt och min avsikt är inte att ta ner ditt humör. Vill nog snarare se det som en positiv insikt och uppmaning både till mig själv och dig att träna på att förstå andras känslor och vad de behöver för att känna sig trygga. Inte alltid lätt men nog skulle mycket bli bättre här i världen…

Bladen är allt annat än gulnande just nu. Knopparna är på väg ut i vårsolen och så även jag – önskar dig en underbar helg precis som du vill ha den!

/Ludde
Lyssna gärna på en av mina Totta favoriter . Om inte länken funkar som den ska hos dig heter låten “Hjärtats slutna rum”.