Best of blogg 2013

Best of blogg 2013 är några utvalda inlägg att läsa för den som har tid och lust!

25 januari 2013 – Att leda är att stå på scenen

Om du är en chef så står du faktiskt på en scen. Ibland kan spotlightens ljus vara tydligt riktat på dig, men som ledare gäller det att få alla delaktiga i det som händer.

Läste en artikel i The Forbes som delade ut tips på ledarskap baserat på hur en av världens största rockikoner agerar. En del av tipsen var väl mer riktade åt marknadsföring och kundvård, men jag fastnade ändå vid tanken på jämförelsen mellan att leda och att stå på scen.

När du utövar chefskap är du ibland i strålkastarskenets avslöjande mitt. Det kan röra situationer där ditt formella ansvar kräver att du är tydlig och fattar beslut. Kanske är ljuset vid sådana tillfällen inte alltid varmt utan kallt och utanför ljuskäglan är det mörkt. Då behöver du vara trygg i dig själv, i din roll och din yrkesmässiga kompetens. Ungefär som en soloartist som framför en låt eller skådespelare som håller en monolog.

I sådana lägen är inte alltid scenen bekväm – men den är där, du står på den och den ger dig enorma möjligheter att påverka andra, framförallt genom ditt ledarskap. Och som ledare är scenen en plats du aldrig lämnar, inte ens när du tror att ljuset är riktat åt annat håll.

Om du är medveten om scenens möjligheter, äger den, lär dig älska den, respekterar den (låter som något en skådespelare på Dramaten skulle säga) och använder den för att entusiasmera, skapa delaktighet och engagemang och framförallt visa vägen genom ditt sätt att vara, så är din scennärvaro din bästa vän.

För i ledarskap kan ingen vara soloartist. Ditt jobb är att få dina medarbetare (likt ett band eller en ensemble) att känslomässigt äga scenen tillsammans med dig för att kunna prestera på en nivå som får alla recensenter att gå i taket av lycka.

8 februari 2013 Hjärnan bygger broar

Det finns forskning som hävdar att våra hjärnor är programmerade för att försöka synka oss med andra hjärnor genom att bygga ett slags känslomässiga broar. Spegelneuroner finns hos primater, men även i våra hjärnor.

När jag var liten var “härmapa” ett mindre snällt sätt att betygsätta en lekkamrats sätt att försöka efterlikna något jag åstadkommit, fast mycket sämre förstås.

Bakom ordet döljer sig något som kallas för “spegelneuroner”, neuroner som finns i primaters hjärnor och som aktiveras när apor utför vissa handlingar, men även när de ser andra apor göra samma handlingar. Ett system som kallas för “observation-handling-matchning”. Forskning på den mänskliga hjärnan hävdar att vi har ett liknande spegelsystem som spelar en viktig roll i vår inlärningsförmåga (genom att härma), men sannolikt även för vår förmåga att förstå andra människors handlingar och känslolägen.

En del effekter har vi alla upplevt, för vem har inte smittats av någon annans skratt, eller gäspat för att någon annan gjorde det, eller nästan kunnat känna den fysiska smärtan när man sett någon bryta ett ben på TV? Och vem har inte suttit i ett samtal och kommit på sig själv med att sitta likadant som den man talar med?

Det pågår en intensiv forskning kring systemets betydelse inom olika områden och ett av de intressantaste är just det som rör vår hjärnas önskan att bygga broar till andra hjärnor, något som Henrik Fexeus utvecklar i en intressant och läsvärd artikel i senaste numret av Chefen i fokus. Henrik Fexeus beskriver det som att vår hjärna är programmerad att skicka och ta emot våra interna känslolägen. Genom att härma vad andra gör eller känner skapar spegelneuronerna ett delat medvetande. För att förstå varandra så ”blir vi varandra” lite grann.

En intressant effekt enligt Henrik är att man “inte bara påverkar andra; genom att styra sitt eget beteende på ytan kan man förändra sin egen inställning och därmed sina egna känslor”.

Som chef eller ledare kommer du ständigt vara i situationer där din och någon annans hjärnas spegelneuroner jobbar för att upprätta kontakt, försöka synka med varandra, tolka och förstå – om spegelsystemet funkar så som forskarna tror. Samtidigt så kan vi nog alla skriva under på att missförstånd och konflikter ofta har sin grund i oförmåga att hantera våra egna känslor och ta in andras.

En märklig paradox.

15 februari 2013 Förändring och kontinuitet

Fokuserar vi för mycket på förändring och flexibilitet? Är vår ambition att alltid vara förändringsbenägna och anpassningsbara som medarbetare och chefer alltid rätt?

Läste en mycket bra krönika av Ewa Swartz Gimaldi i Dagens Industri för ett par veckor sedan, som just reflekterade över hur ord som förändring, förändringsbenägen, flexibel och anpassningsbar satts på piedestal i våra verksamheter och i samhället. I rekryteringsannonser och i våra beskrivningar av en bra medarbetare eller chef lyfter vi upp dessa ord och förmågor.

Visst – det är inte så konstigt. För ingen av oss kan förneka att förändringar är en del av marknadsekonomins villkor, och ur ett globalt perspektiv har strukturella förändringar inom i stort sett alla områden blivit en del av mänsklighetens vardag. Vår förmåga att anpassa oss är även del av vår grundläggande överlevnad – en instinkt som håller oss levande, men som även driver oss framåt i utveckling. Utan vilja att förändras finns heller ingen utveckling.

En entreprenörer, forskare och uppfinnare utan förändringsbenägenhet kommer sannolikt ingenstans. Och en rekryteringsannons som söker chefer och medarbetare som “är ifrågasättande, har stor integritet och vänder på argument” lär vi troligen aldrig få se.

Men vad skulle hända om de inte fanns – de individer som har integriteten att inte säga ett omgående ja till allting, som vill försäkra sig om att erfarenhet och kontinuitet inte går förlorad i ivern att förändra?

Och faktum är att vi har lite av båda sidorna i oss – i våra hjärnor. Vi gillar förändring som ökar chanserna för oss att få det bättre både fysiskt och mentalt, samtidigt som vi ständigt försöker skydda oss från potentiella hot – vilket kan komma till uttryck i en spontan obenägenhet att ändra på sådant som vi känner oss trygga och invanda med.

Precis detta – våra hjärnor och vårt ledarskap i förändring, handlar vårt kommande seminarium i april om. Det kommer snart mer information så vårt råd till dig som läsare är att hålla koll på vår webb och blogg – det är ett seminarium ingen som är intresserad av Neuro Leadership ska missa!

13 maj 2013 Att ha kul på jobbet

Läste en artikel i VA där nyligen utnämnda näringslivets mäktigaste kvinna, Petra Einarsson gav nyckeln till framgång, att ha kul på jobbet.

Petra tillhör en av de alldeles för få kvinnor vars kompetenser tas tillvara hela vägen upp till näringslivets topp, och hennes väg till framgång har kanske något förvånande inte varit genom tydliga karriärmål och noggrann planering, utan genom att ha roligt på jobbet.

Läs gärna hela artikeln här, för Petra säger flera kloka saker, men just i denna reflektion valde jag en mening hon sa.

“Jag har haft kul i mitt arbete och kunnat se att jag gjort skillnad på jobbet. Det är viktigt”.

Tänker att det är klokt och kanske det viktigaste som finns för oss på ett existentiellt plan – inte bara på jobbet utan som människor – att veta att vi gör skillnad, att vi betyder något för någon annan och därmed för oss själva. Och i nästa omtanke tänker jag att jag vill vända på begreppet; att kunna se att jag gör skillnad gör mitt jobb roligt.

Ur ett chefsperspektiv är det lättare och lättare att se betydelsen av det du gör ju högre upp i hierarkin du är. Ditt ord väger tyngre, du har ett större ansvar och mandat att fatta beslut som både påverkar den fiskala och mänskliga balans- och resultaträkningen.

Är du en chef i första linjen, eller en medarbetare, är kanske upplevelsen av att jobba i det tysta mer vanlig att bli bekräftad som den som gör skillnad?

Här tror jag vi har mycket att lära. Vi behöver alla – oavsett position – bekräftelse på att det vi gör är meningsfullt, och då menar jag inte att det handlar om att rädda planeten, transplantera hjärtan eller vinna Nobelpris.

För i ärlighetens namn är inte alla arbetsuppgifter (inte för någon) livsavgörande, rubrikskapande eller stimulerade på ett plan där orden kul eller roliga kan användas, men då om någonsin är en bekräftelse på att vi betyder något värt mer än pengar.

En bekräftelse från min chef eller kollega att jag gör skillnad kan få mig att summera det tråkigaste jag gjort som min roligaste dag på jobbet, om ni förstår hur jag tänker.

Och DET kan på sista raden betyda bättre prestation i morgon och mer pengar till företaget.

Därför borde vi alla träna på att uppmärksamma det positiva och meningsskapande i det som ofta görs i det tysta och berätta det för varandra hela tiden, i nuet.

Till sist såg jag på DI att forskare nu funnit “Ungdomens källa”.  Och se där – den sitter i vår egen hjärna – i Hypotalamus. Våra egna signalsystem kan göra oss yngre eller äldre! När man manipulerat möss så har forskarna kunnat förlänga deras livslängd med hela 20%.

Då tänker jag på det gamla ordspråket “du är inte äldre än vad du gör dig”, och att det är märkligt hur mycket av det som finns i gamla ordspråk och sunt bondförnuft, nu bevisas i vetenskapligt belagd forskning.

Ett gott skratt sägs ju förlänga livet, så även om du inte spenderar hela arbetsdagen med att skratta så gör det definitivt ingen skada att du försöker ge dig själv och dina kollegor en kul dag på jobbet!

12 juli 2013 Flints och ringar på vattnet

Så här mitt i semestern präglas bloggen av lite funderingar och eftertanke över lite flinta och fiskvak. Det blir lätt så i redaktörens sinne med skogen, sjön och sommarvärmen som sällskap.

Det märks verkligen att sommaren tagit över våra liv. Normalt sett så landar det ett antal webbartiklar som rör chefer och ledarskap i massmedia och i sociala medier varje dag. Men efter Almedalen så tar i princip alla plats i hängmattan. Vilket är rätt skönt. Down Time på riktigt.

För ett par dagar sedan spatserade undertecknad på Jyllands stränder, plockandes snäckor och fina stenar. Om du själv varit där så vet du att man kan hitta bärnsten, en vacker förstenad kåda från en tid långt, långt bort. Men chansen är större att du hittar flinta, en oansenlig sten som betytt otroligt mycket för mänskligheten.

Tänk om inte någon av våra förfäder kommit på att flinta kunde användas för att göra verktyg och pilspetsar? En riktigt ädel sten tänker jag.

I morse låg sjön helt spegelblank, himlen var klarblå och en blek morgonsol gjorde sitt bästa för att skingra de kvarvarande dimslöjorna utmed skogens möte med vattnet i strandkanten.

Eftersom det var utlovat fint väder så ställde jag klockan på sex, tog mina fiskegrejor och gav mig ut en sväng med roddbåten i hopp om några abborrar.

Det är inte ofta sjön är helt stilla. Den blanka spegeln bröts endast av små vak och måsdyk. Det är lätt att filosofera när man är bakom flötet – och det är jag mer än gärna.

Slogs av hur långt ringarna från ett litet vak syns när sjön ligger blank. Det går faktiskt att se vaket och ringarnas fortplantning på vattnet på flera hundra meters håll. Men minsta lilla krusning på vattnet – och vaken sker omärkligt för ditt öga.

Då tänkte jag på hur små saker kan göra stor skillnad. Och hur viktigt det är att göra de där små bra sakerna även om de inte alltid syns. För ibland kan även det minsta vak (sak) skapa ringar på vattnet som färdas längre än du anade.

Önskar er alla en fortsatt skön sommar!

/red

PS. Jo jag fick några fina abborrar som ska filéas benfria, vändas i ägg och ströbröd och friteras till kvällen 

19 juli 2013 Var sitter medvetandet?

De senaste dagarnas högtryck med rejäl värme från solen tvingade redaktören till skuggan, tränandes på att göra just ingenting. Helt medvetet.

Kan låta enkelt att medvetet göra ingenting. Samtidigt kräver det på sitt sätt full koncentration att vara närvarande i nuet. Om du läser detta just nu så får denna lilla text lejonparten av din uppmärksamhet och fyller ditt medvetande – ända tills något i din omgivning (eller ditt inre, t ex en kurrande mage) kallar på din uppmärksamhet – då har ditt medvetande bytt fokus.

Medvetandet tar hela din hjärna

Trots att forskningen gör stora framsteg så kan ingen förklara exakt hur vårt medvetande fungerar. Det går inte att definiera centrat för medvetande på samma sätt som vi kan koppla t ex rädsla till amygdala.

Det vi vet är att medvetande uppstår i ett samspel mellan flera hjärncentrum i hela hjärnan och att det kan visa sig på olika sätt. Medvetandet är kanske det svåraste att förstå, något som utforskas inom psykologi, filosofi, neurovetenskapen och även av de som försöker skapa AI – artificiell intelligens. Och som en lite extra spännande knorr finns det religiösa och kulturella variationer i uppfattningen om medvetande.

Medvetandet rymmer ett konstant skiftande innehåll som används för att känna dig själv och din omvärld – en insikt som involverar intrycken från syn, hörsel, smak, doft och dessutom ditt minne och dina erfarenheter.

Trots att det inte går att förklara hur hjärncellernas kemiska och elektriska aktivitet blir till medvetna upplevelser, så vet vi att medvetande och minne är nära sammankopplade – det är därför vi lär av våra erfarenheter. Vi vet även att vi behöver fokusera medvetandet när vi ska lära något nytt.

Otroligt spännande tycker redaktören. Nu ska jag puffa upp kudden i hängmattan, lägga datorn åt sidan och fokusera mitt medvetande på att lära mig den ädla konsten i att göra ingenting. Så länge jag inte somnar kommer mitt medvetande få ägna sig åt det – vad det undermedvetna sedan pysslar med i sömnen kan jag inte göra mycket åt. 

Med önskan om en fortsatt skön sommar till er!

/red

PS. Stort lycka till önskar vi Pia Sundhages fotbollslandslag i kvarten på söndag. Damfotbollen har ju fått uppleva en del näthat av män med åsikter både om könsskillnader och kvalitet på fotboll. Då tänkte redaktören att det är lite märkligt.

När en fotbollsspelande man lägger sig, filmar, spelar invalidiserad för att mirakulöst helas  efter 30 sekunder utanför sidlinjen, eller är mer bekymrad över hur frisyren och tatueringarna ska göra sig på TV – då kan möjligen epitetet “primadonna” delas ut av lätt indignerade fotbollskännare.

Av allt detta som många  fotbollsspelande män ofta ägnar sig åt och som lite föraktfullt givits ett kvinnligt epitet – har redaktören inte sett en skymt av under pågående EM. Inte en filmning. Inte ett ett avbrott för att ligga och kvida på plan.

Bara ren fotboll, spelad av lag som spelar för varandra och för kärleken till sin sport. Ännu inte förstörd av pengar. Publiksuccén är välförtjänt.

I mina ögon prima donnor  på riktigt.

26 juli 2013 Last Christmas. Mitt i sommaren.

Vad gör låten Last Christmas med Wham i redaktörens huvud, mitt i sommaren?

På samma sätt som en del låtar kallas för sommarplågor så finns det en motsvarighet vid juletid. Det kan man tycka vad man vill om – och bland alla vita jular, rymda skinkor och ystra tomtenissar finns det säkert någon låt som du tycker om.

Jag gillar verkligen Bing Crosby’s sammetslena och trygga röst i klassiska White Christmas och tycker det är lite synd att den bara får spelas i juletid. Däremot kan jag inte påstå att jag någonsin uppskattat de sockersöta (då i alla fall) pojkarna i den brittiska popduons bidrag till julstämningen, och blev därför både förbryllad och lite besviken på mig själv när jag vaknade med Last Christmas ringande i huvudet häromdagen.

Faktum är att jag i princip alltid vaknar med en låt i skallen, och fenomenet att en låt plötsligt dyker upp i huvudet har du säkert upplevt. Den inkräktar och invaderar din hjärna, och tvingar dig att nynna med. Men varför?

Forskarna kan inte riktigt förklara fenomenet, men de tror att våra hjärnor har blivit så vana vid att konstant ta det emot brus och ljud som omger oss varje dag, så när det plötsligt blir tyst försöker hjärnan återskapa ljud som den är van vid genom att dra fram en melodi i medvetandet.

Personligen tycker jag att det låter som en rimlig förklaring, men jag skulle uppskatta om den fortsatta utvecklingen av människohjärnans lilla discjockey gör att endast favoriter spelas upp i huvudet – gärna i samklang med årstid och sinnesstämning.

För mig är Last Christmas mer än jämföra med fantomsmärtor (ett annat välkänt hjärnfenomen).

Med önskan om en fortsatt skön sommar och God Jul – när det väl är dags 

/red

PS 1: Om det skulle vara så att du gillar Last Christmas så ta inte radaktören på allt för stort allvar.

PS.2: Forskarna tycks nu kunna bevisa att fullmåne kan försämra sömnen. Skönt att kunna säga ” va va de ja sa”… Läs mer här   

15 augusti 2013 Din bästa tid är nu

Så hände det igen. En sång poppade upp i huvudet helt utan förvarning, men denna gång kan jag förstå varför just “Din bästa tid är nu” dök upp.

Nu kanske detta låter lite kryptiskt för dig som inte hängt med i bloggens sommarfunderingar. De flesta av oss upplever att sånger och melodier dyker upp när allt är tyst runtomkring, och inte sällan finns den där precis när du vaknar. Ett sätt för hjärnan att fylla tystnaden med bekanta ljud. (Du kan läsa mer i arkivet – finns faktiskt en hel del läsvärt i sommarbloggen).

Tillbaka till “Vår bästa tid är nu” – en sång som är lite av ett varumärke för Jan Malmsjö.

Den här gången satte sången omedvetet ord på en känsla i kroppen.

Det är full fart på redaktionen och i hela organisationen igen. En organisation som startar en ny resa i ett nytt bolag: Gällöfsta Perlan Ledarskap! Det känns verkligen att något är på gång och samtidigt som redaktionen jobbade med höstens första nyhetsbrev och inbjudningar till vårt Teamflow-seminarium den 26/8, så dök låten upp i mitt huvud. Och det kändes helt rätt kopplat av min hjärna.

För det är faktiskt så: Din och vår bästa tid är nu. Om vi vill.

Missförstå mig rätt nu – det är självklart ur ett perspektiv där du och jag och de vi älskar har en rimligt god hälsa, och inte är drabbade av olyckliga omständigheter vi inte kan råda över. Men grundkänslan som jag hade när sången dök upp var att vi själva har valet att se nuet som vår bästa tid.

Det föll snö ifjol – men det kom en sommar som varit bättre än på många år. Det har varit och är en tuff konjunktur – men igår meddelande underleverantörerna i Gnosjöbältet att det vänt och nyanställningar behövs.

Den stora utmaningen oavsett omvärlden för både dig och mig är trots allt att behålla inställningen och övertygelsen att “min bästa tid är nu”. Inte igår. Inte sen. Utan nu.

I samma stund som detta skrivs dyker faktiskt ytterligare en fras ur en låt upp. “När flytet e i luften – då e lyckan varje dag”, en gammal Uggla låt från 70-talet. Nu är den gode Magnus kanske inte mest känd för sin poesi, men attityd finns så det räcker. Och vem vill inte känna det där flytet?

Det går faktiskt att styra. Ta dig till Gällöfsta City den 26 och lär dig mer om Teamflow – det är en bra början!

Hur som helst – varmt välkommen tillbaka!

/red

13 september 2013 Intern kommunikation

Rubriken är medvetet lite vilseledande. Jag kunde inte komma överens med mig själv om vad jag skulle sätta för rubrik, faktum är bristerna i min interna kommunikation fick mig att bli osams.

Förlåt. Jag ska försöka reda ut vad om egentligen rör sig i mitt huvud.

Inför skrivandet av denna veckans fundering i bloggen läste jag en liten notis som fick mig att fundera kring kommunikation som begrepp.

Det är faktiskt så att vi kan bli oense med oss själva om våra hjärnhalvor inte lyckas kommunicera med varandra. Rent fysiskt så sker det via hjärnbalken. Skulle den bli skadad så lever hjärnhalvorna varsitt liv.

Det finns ett exempel på en man som fick en hjärnskada vid ett överfall där den högra hjärnhalvan höll bitterhet och ilska mot personerna som var skyldiga vid liv, medan den vänstra hjärnhalvan hade förlåtit och inte hyste något agg.

Faktum är att det går att provocera fram. Genom att styra synintryck (speciella glasögon) till ena eller andra hjärnhalvan, har forskare kunnat påvisa en tydlig skillnad i känslomässig reaktion beroende på vilket öga försökspersonerna tittade med.

Helt plötsligt så fick ordstävet att “vara enögd” ytterligare djup. Eller att vara kluven.

Kommunikation

Kanske ett av de mest betydelsefulla och mångfacetterade ord som finns, och som kompetens och förmåga helt avgörande. Utan förmåga att kommunicera blir det svårt att vare sig förstå eller göra sig förstådd. Om vi inte förstår varandra, blir det svårt att tycka och känna något för varandra, svårt att göra saker tillsammans med effektivitet och passion.

Och som vi alla vet inbegriper kommunikation inte bara att ha ett gemensamt språk och förmågan att verbalisera i ord – det vi kommunicerar genom vårt beteende och våra fysiska uttryck talar mer än tusen ord.

Så kommunikation är inte bara en chefs eller en organisations största utmaning. Det är ditt och mitt livs största utmaning, varje dag, i varje relation.

I vår profession som utbildare är feedback ett centralt begrepp. Att kunna ge och ta feedback är en form av kommunikation som gör livet lättare, inte bara yrkeslivet.

En annan förmåga är reflektion. Att ge tid och rum för internkommunikationen mellan dina hjärnhalvor, ditt inre. För även om vi har en frisk hjärnbalk så behöver de få “prata” med varandra.

Att ge dig själv utrymme att reflektera och landa i dina känslor och tankar är en form av kommunikation som är minst lika viktig som någon annan för dig som ledare och som välmående människa.

Så med den funderingen önskar jag dig en trevlig helg och ett gott inre samtal.

/Red

20 september 2013 Konstant förändring

Hur ser du på förändring? Läste en blogg som hävdar att framgångsrika organisationer ser förändringar som ett förhållningssätt.

Det amerikanska konsult och undersökningsföretaget Kelly levererar med jämna mellanrum intressanta undersökningar – även på global nivå. Som chef.se skrev häromdagen visar det sig att nästan hälften av alla svenskar vill byta jobb och att dåligt ledarskap är en vanligare orsak än önskan om bättre lön.

Själv fastnade jag för en rubrik i deras blogg som löd: Successful organizations see change as a mindset.

Bloggaren konstaterar att förändring i en allt snabbare takt, är en del av livet och verkligheten för affärsdrivande verksamheter. Vi lever i ett innovationsdrivet samhälle.

Det räcker inte för ett företag inte att enbart försvara sin position, du måste ständigt ligga steget före dina konkurrenter. Det sätter press på verksamheten att vara förändringsbenägna och på tå – en press som landar hos alla i organisationen.

Men förändringstakten och innovationerna påverkar inte bara hur verksamheterna förhåller sig till marknaden och dess behov av produkt/tjänsteförbättringar, det påverkar förhållandet till medarbetarna.

Att verksamheten drivs på ett sätt som stöder och utvecklar innovationsförmågan och ger medarbetare möjlighet att påverka sin arbetssituation (t.ex genom att jobba på distans), är avgörande för att locka talanger.

Men för många ses det ständiga flödet av förändringsprojekt som en ytterligare belastning “från ovan” som skapar oro och i värsta fall blir kontraproduktivt. Organisationer som är framgångsrika (enligt Kelly) betraktar förändringar “holitstic and ever-present” – som en del av livet och ständigt närvarande.

Och de satsar på utbildning som ska hjälpa alla individer i verksamheten att anamma ett nytt förhållningssätt till förändringar; att förändringsarbete är ett vardagligt inslag och en del av deras roll i verksamheten.

“Change is everyones job”.

Klokt sagt. Ännu klokare är de som ger varje individ möjligheten att göra ett bra jobb. Läs gärna blogginlägget här – det finns några checkfrågor som är värda att reflektera över.

Förändringar är en del av livet. Det finns ett helt annat och betydligt större perspektiv än villkoren för affärslivet, innovationer och trender.

Vi påminns alla om det då och då i våra liv, när allt ställs på sin spets och ett nytt andetag inte längre är en självklarhet.

Min sista tanke i denna veckas blogg går till musikern, journalisten, författaren och framförallt människan Kristian Gidlund som skulle fyllt 30 år i morgon. En människas värde mäts inte i livslängd, det mäts i vad man åstadkommer med den tid man fått.

Du gjorde skillnad för många. Vila i frid.

/Red.

18 oktober 2013 Fem tips att lyckas som ledare

Hur ska du göra för att lyckas som ledare? Tipsen kommer från Palle Lundberg, framförda vid vårt seminarium härom veckan.

Som skrivits i tidigare blogginlägg upplevde vi ett välbesökt och inspirerande seminarium för ett par veckor sedan. Vi fick möjligheten att berätta om den ledarskapsutbildning som genomförs för 400 chefer i Helsingborgs Stad och lyssna på Palle Lundberg.

Palle levererade mycket klokskap (dessutom är han mycket bra estradör – har du möjligheten att gå på någon av hans föreläsningar – gör det), och här kommer fem tips.

Fem tips i konsten att lyckas som ledare

• KOMMUNICERA TYDLIGA MÅL
• SKAPA FÖRTROENDE – BYGG RELATIONER
• VAR FRIKOSTIG MED FEEDBACK
• ORGANISERA SÅ ATT ANDRA KAN LYCKAS
• TRÄNA, TRÄNA OCH ÅTER TRÄNA

Att träna som ledare

Just träning återkommer hela tiden i Palles retorik, han har ju skrivit en bok i ämnet och kallar sig själv en träningsprodukt. Hur kan du träna?

Några saker jag noterade var:
Våga träna skarpt, undvik inte det där svåra samtalet som de flesta chefer vet med sig att de borde ta men inte gör, utan ta det och utsätt dig för risken att misslyckas. Träna med hjälp av en personlig coach och träna med gruppen.

Hela det ledarskapsprogram som är obligatoriskt i Helsingborg bygger på träning och det som slår mig är att det inte handlar om en kortsiktig insats för att toppa formen, utan verkligen är kontinuerlig träning – en aktiv del av vardagen där resultaten mäts och följs upp.

I mitt anteckningsblock strök jag under dubbla rader följande mening:
“Det viktigaste för att nå framgång är träning. Den frågan släpper jag inte till någon annan för som högst ansvarig måste jag äga frågan”. 

Med dessa kloka ord önskar jag och redaktionen dig en skön helg. Nu är hösten här och det är helt okej att kura ihop sig, äta något gott, tända lite ljus och lyssna på vindarna när de blåser träden rena.

/Red

15 november 2013 Tar du dig tid?

Bloggen funderar kring tid. Tiden som kan gå fort. Som kan stanna. Tid som sällan räcker till.

Jo, det låter nästan som existentiellt funderande så här en fredag i mitten av novembermörkret. Varför?

Förra veckan blev det inte så mycket bloggat då vi var i slutfasen av att färdigställa nästa års Ledarbok – som för övrigt är den bästa hittills – och som alltid tar tiden till slut slut. När det är deadline för tryckpressarna så är det.

Så när jag nu har tid att gå igenom nyhetsflödet, lite mer noggrant med en kopp kaffe i handen och laptopen i knät, så slås jag av hur mycket i media (avsett bakomliggande ämne) som handlar om tid – eller bristen på tid.

Allt ska gå fort. Tid ska sparas. Hörn ska kapas. Genvägar ska hittas och framtiden ska helst vara här igår.

På ett sätt kan jag förstå, för trots allt är tid den enda sanna valutan.

Och jag vet ju nånstans med mig att tiden är bara min så länge som försynen ger mig en stund till, en dag knallar tiden vidare utan mig.

Så visst skulle jag vilja “få en snygg kropp på två veckor”. Eller lära mig allt om hur “du blir lycklig” genom en söndagsbilaga. För då behöver inte någon tid gå till spillo i onödan.

Men vissa saker ska ta tid. Och ibland tror jag vi behöver bli bättre på att inte alltid försöka ta kommandot över tiden – utan ta oss tiden att låta tiden ha sin gång med oss för en liten stund. Hänger du med?

Tiden är ett absolut begrepp (nästan) men relativt till oss själva. Ju mer vi jagar, desto fortare rinner den mellan fingrarna. Vågar du stanna upp och ge tiden lite löslina, så saktar den ner – och det märkliga kan inträffa att du både mår bättre och får mer gjort – trots att du hade så bråttom.

Se där; lite filosofi till fredagsfikat 

Men om du inte bara är chef, utan även människa (för att travestera en gammal tandkrämsreklam), så är tiden både din bästa vän och kanske värsta fiende. Så ta dig tid på rätt sätt.

Den var en bra artikel på chef.se om att odla sin osociala kompetens. Läs gärna den.

Och i min jakt på att spara tid så vidarebefordrar jag ett tips som jag fann då jag läste 15 kända businessböcker sammanfattade till en mening vardera! (finns på va.se)

Tipset är från boken “The Effective Executive”, skriven av Peter Drucker 1967:

“Att vara effektiv handlar minst lika mycket om vad du väljer att inte göra varje dag, som vad du faktiskt gör”.

Med de orden önskar jag oss alla en skön helg!
/red

22 november 2013 Laget eller individen?

Vad är viktigast, laget eller individen? Bloggen funderar över fotboll, ledarskap, prestation och talang.

Inte alla älskar fotboll, somliga kanske till och med tycker det ska bli skönt att slippa en sommar som domineras av Sveriges prestationer i fotbolls VM, eftersom vi tyvärr inte slog Portugal. Ska man tro media så var det inte en uppgörelse mellan två lag, utan en envig mellan Ronaldo och Zlatan – där Ronaldo vann.

Personligen är jag inte heltokig i fotboll, men jag hade gärna upplevt sommaren -94 igen av flera skäl och dessutom är jag en f.d fotbollspappa.

Min reflektion kring mötena mellan Sverige och Portugal, och Zlatan vs Ronaldo, blir att de visade tydligt hur avgörande individens prestation är för laget – och hur avgörande omgivningen är för individens framgång. Det är ett samspel mellan individuell skicklighet och gruppens samlade förmåga. Att samverka för att få ut det bästa av varandra.

Inget nytt i det. Men jag funderade lite till, väldigt subjektivt och kanske lite generaliserande, men ändå.

I många lagidrotter tycker i alla fall jag att det är tydligt att vår filosofi om att individen är underordnad laget kan ha ett pris. Om jag fortsätter med fotbollen som exempel så är vi generellt sämre i teknisk, individuell skicklighet, jämfört med de lag som är framgångsrikast. Varför?

Visst vi är ett litet land, med ett mindre antal potentiella talanger att nå upp till Zlatan-klass än i Brasilien eller Tyskland – men jag kan inte annat än undra hur många talanger som “dödats” därför att de inte fått möjligheten att utveckla sin talang och nå sin fulla potential?

Kanske för att en lagledare inte haft tid, kompetens eller vilja att “se” talangen – och i värsta fall – låtit individens tro på och vilja att utveckla sin talang, kvävas till förmån för laget.

Jag har sett det hända på nära håll.

Nu menar inte jag att individualismen i form av “jag först” och enorma egon ska uppmuntras – men kanske måste vi bli bättre på att ta tillvara på individens unika talanger?

Då menar jag inte bara att se och lyfta de dolda och lågmälda talangerna, utan ta tillvara på de som bryter “normen”, som ifrågasätter, tänker annorlunda och brinner. Inte på bekostnad av laget – utan för lagets skull. För att laget ska utvecklas och prestera sitt bästa.

Att utveckla sina medarbetare är en ledares viktigaste jobb. Oavsett om det gäller idrott eller i företag och organisationer. Och för att kollektivet ska lyckas måste både individen och gruppen utvecklas.

Jag hoppas inga “Zlatan-talanger” förloras oss, vare sig i idrotten eller näringslivet.

Ha en skön helg vänner!
/red

 

 

Tags: blogga