Chefgala, mening och mål

Framtid, mening och mål. Bloggen var på chefgala och funderar lite kring saker som fastnade i mitt huvud under detta som vanligt välarrangerade evenemang av tidningen Chef.

“Framtiden är här” sa André Pops när han tillsammans med Cissi Elwin öppnade årets upplaga av Chefgalan på Grand i Stockholm igår. Måste bara få ge dessa båda charmanta personligheter en mental high five och ett lass kärlek för deras avslappade, varma och proffsiga sätt att möta både publik och intervjuoffer.

Lärde mig en helt annan sak igår. Lämna aldrig kvar anteckningar vid din plats, ty de kan bli bortkomna. Av alla kloka saker som sades under eftermiddagens seminariepass, flitigt nedtecknade av mig, återstår nu endast min fragmenterade hårddisk mellan öronen. Så vill du ha bättre koll på vad som hände igår än vad jag kan återge, så rekommenderar jag ett besök på chef.se och flödet på Twitter #chefgalan.

Några reflektioner

Med tanke på turbulensen så var ju utrikesminister Margot Wallström en jackpot i intervjustolen. Självklart blev frågorna fokuserade kring den pågående diplomatiska krisen, där hon inte ångrar någonting. Hon sa ungefär så här: “Det är först när ens värderingar kostar något, som man vet att man har dem”.

Jag gillar hela tanken med att värderingar måste kosta – de måste vara värdefulla. Inte nödvändigtvis resulterande i konfrontation eller i negativa sammanhang. Jag tänker mer i perspektivet att värderingar måste få konsekvenser för vårt sätt att vara. Om vi vill ha en gemensam värdegrund på vårt jobb t ex så får den först ett konkret värde när den “kostar” i form av konsekvenser och blir en levande del av vår gemensamma arvsmassa.

Aron Andersson – “den hjulbente äventyraren” pratade om energi, något som han förmedlar och personifierar in masse. Omöjligt att inte bli imponerad och fyllas av beundran för hur han sätter upp nästan omöjliga (helt omöjliga tycks det för mig) mål, pressar sig till det yttersta och bara gör det. Saker som att bli den förste och hittills ende som bestigit Kebnekajse med rullstol. Driven av en djupare mening och vilja att samla in pengar och ge hopp till cancersjuka barn, en sjukdom han själv besegrat.

Arons formel för energi var: Mening + Mål = Energi och budskapet var “Think Big”. Självklart gjorde Aron stor intryck på mig genom sin kraft, men jag blev också väldigt berörd av ett filmklipp som visade hur Aron (som deltog i ett välgörenhetslopp på cykel från Stockholm till Paris!), kämpade sig upp för en backe som var en veritabel vägg, ivrigt påhejad av de tvåhjuliga cyklisterna som först cyklat upp och sedan sprungit ner igen för att heja fram sin teamkamrat och verbalt bära honom uppåt. “Tror ni jag hade klarat det utan dem?”, frågade Aron…

Det var en hel del militära uniformer på plats. Spelar ju ingen roll hur mycket man klär upp sig så får man kapitulera så fort män och kvinnor kommer i uniform…

Tyngst i rang var förstås landets ÖB. Omöjligt att inte tycka om Sverker Göransson. En man med mycket humor och självdistans, som utan att blinka svarar ärligt på frågor som förmodligen ingen ens vågat ställa för inte alls längesedan. Och hade de ställts skulle de sannolikt mötts med tystnad…

Utan kompetens och bevisat mod i konkreta konfliktsituationer hade han nog inte blivit ÖB – men frågan är om något kan jämföras med modet att våga visa sig vara en människa i obalans, och ta konsekvensen av det med hänsyn till sin position och omvärldens reaktion.

Modigt, stort och kanske det viktigaste du gjort som en av landets högsta chefer, tycker jag. “Det fanns inte mycket Sverker kvar” sa Sverker – men med rätt beslut och rätt hjälp kom ÖB tillbaka igen… i toppform enligt honom själv :) Sverker fick inget pris på galan, men för min del, som gjort en liknande om än mindre uppmärksammad resa, så har han redan vunnit ett långt viktigare pris…

Vinnare av årets framtidschef var även det en man i uniform. Carl-Johan Olofsson, Kapten vid Försvarsmaktens bergsverksamhet berättade om syn på ledarskap och gav exempel från då han var insatschef vid flygolyckan på Kebnekajse 2012. I hans ledarskap är tillit och dialog – ett nära ledarskap – ledstjärnor. Intressant när en chef i en organisation som både uppfattas som och är hierarkisk, menar att hierarkier måste brytas i skarpa lägen – då handlar det om att tillvarata allas kompetens på bästa sätt för att skapa effektiva team.

Det mest prestigefyllda priset (även om alla kategoriers jurys och utdelare naturligtvis ansåg att just deras var viktigast, vilket blev en kul grej under kvällen), Årets Chef gick till Christina Forsberg som tidigare var länspolismästare i Gävleborg. Och STORT GRATTIS säger vi förstås!

Min lilla slutreflektion blev nog att vikten av att ha mening, mål och en vilja att uppnå saker tillsammans är det som tagit oss ända hit – och som kommer ta oss vidare in i framtiden.

Med dessa spridda skurar ut minnet önskar jag dig ett slut på veckan som möter dina förväntningar på framtiden!

/Ludde

PS1: Det sades mycket fler kloka saker från spännande människor som jag inte återgett, och det delades ut fler priser. Kolla på nätet…
PS2: Cissi – om du börjar göra tv igen så får André konkurrens på tronen. En hel Bullen-generation väntar :)