Det stora i det lilla

Jag har bestämt en sak. Igen. Jag ska bli bättre på att se det stora i det lilla – att uppskatta och uppmuntra det som gör gott.

Jaha, tänker du. Nu blir det en sådan där filosofisk blogg där snusförnuftet regerar. Kanske blir det lite åt det hållet, men jag lovar att det är från hjärtat och i all välmening.

Jag vet inte hur du spenderat din sommar men förhoppningsvis har du haft det bra och gjort så mycket som möjligt av det du mår bra av. För egen del kopplar jag sedan en handfull år bort nästan allt som kan vara uppkopplat. Jag läser inte mina jobbmejl, jag facebookar i stort sett ingenting och med en trasig tv-mast i Borås så fick jag även öva i att inte se på tv under ett par veckor.

Numera är jag rätt duktig på vara off-line utan att bli stressad. Världen får stångas bäst de vill, jag sitter under min korkek. Nackdelen är att återkomsten till den ständigt uppkopplade och informationsöverflödande vardagen blir som en chock för mitt system.

Jag skrev i förra veckans blogg om att du och jag ska försöka hålla kvar känslan av sommar lite till. Så istället för att leta igenom alla kanaler för att hitta underlag till veckan lilla fundering så väljer jag att hänga kvar i sommar-mode lite till…

En sak som skiljer sommarupplagan av mig själv mot övriga årets utgåva, är att jag är inställd på att njuta. Jag öppnar upp för allt som känns bra och kan till och med peppa mig själv till att hitta ljuspunkter när regnet öser ner som mest.

Njutningen är inte kopplad till mått och mängd. Ett enda litet smultron kan rymma hela sommaren. Det är litet, men kan ändå fylla hela mig med tacksamhet. Nu är ju smultronet bara mitt exempel, du har säkert andra saker som du kan relatera till och jag har absolut en hel lista på små saker som är stora.

Men jag tänker att jag nog inte är ensam om att bli mer uppmärksam och uppskattande till de små sakerna på sommaren? Visst kan jag se fram emot större upplevelser, långa resor, nya upptäckter och se tillbaka på dem som “smultron” av stora mått – men de upplevelser som verkligen betyder något, är nästan alltid de små ögonblicken som bär stora känslor.

Smultron växer året om.

Det finns hela tiden möjligheter att se storheten i det lilla. Men det är så lätt att rusa fram…och tillbaka i vardagen är det de stora frågorna som står på agendan: “det här är vår vision, våra håriga mål, vår succé, vår lycka” – och så ska det förstås också vara. Som ledare är din kanske allra viktigaste uppgift att hålla visioner och mål levande i vardagen. (Det är tyvärr bara Ernst Kirchsteiger som kan leva på att gå runt och vara mysig hela tiden :).

Men jag är övertygad om att den inre drivkraften hos dig och mig, oavsett vilken position vi har i en organisation, för att ta oss fram mot målet inte står att finna i de stora orden. Den kommer ur alla de små saker som vi gör (eller skulle kunna göra) i vardagen mot varandra i syfte att göra gott och ge varandra energi.

Så tänker jag.

/Ludde