Hoppas du blir smittad.

Nej, jag vill inte att du ska bli smittad av den klassiska höstförkylningen som rullar runt just nu. Det finns annat som är smittsamt, som tar även på en surkart som jag.

De senaste dagarna i min vecka ute i skogen har präglats av konstant blåst och regn från alla håll och kanter. Dagsljuset har lyst med sin frånvaro på min lilla plätt och vedhögen jag skulle tagit tag i är dyngsur. Precis som jag känt mig.

Men just idag gjorde vädret ett omslag och jag kunde ta min morgonpromenad. När jag kom upp på vägen ut ur granskogens skugga möttes jag av solen, en sol som mitt skäggiga anlete sög i sig som ren energi. Himlen var så där klarblå och luften full av syre. Tror till och med att jag log. Gick en långsväng, hittade lite taggsvamp och småpratade med mig själv (jo man blir lite konstig av att bara umgås med sig själv), om saker som kunde hamna i bloggen, eller möjligen bli en ny låt.

Med lite sol i ryggen kändes dagen som den raka motsatsen till de senaste dagarna. Allt var vackert. Stegen var lätta och att-göra-listan som gråvädret saboterat både fysiskt och mentalt, kändes helt plötsligt inte omöjlig utan snarare inspirerande.

Med lite sol i ryggen kommer man långt, tänkte jag. Det behövs så lite för att en dag ska bli vacker och te sig ljus. Solen liksom smittar av sig med sin värme och energi.

Och där kommer du och jag in.

För trots att veckan jag beskrivit som rätt gråtrist som hösten kan vara, så har den innehållit riktiga ljuspunkter, som jag kan tacka möten med andra människor för. Och trots att jag inte ens mött dem öga mot öga, så har deras energi smittat av sig på mig.

Jag gjorde en telefonintervju häromdagen, med en av våra uppdragsgivare. Just telefonintervjuer kan ibland vara lite knepiga och jag har alltid en liten mental uppförsbacke och en oro i systemet för att samtalet inte ska hitta flytet och kemin. Ibland blir intervjun och efterarbetet med att redigera och skriva en dyngsur vedhög, typ, och eftersom jag i grunden har lättare för att vara en pessimist kräver det mycket energi att ringa upp.

Men – solen visar sig ibland mitt i regnet.

Jag mötte en människa i andra änden av luren som fullständigt körde över mig med sin energi. Glad, skrattande, öppen och varm med en tydlig Skaradialekt (då ska ni veta att som smålänning sitter det långt inne att säga snälla saker om en västgöte, för vi har inte glömt att det var hårdare straff på att slå ihjäl en träl än att ta en smålänning av daga i forna tiders västgötalag).

Nu är ju en dialog ett samspel, men i min värld blev hon en sol den regniga dagen.

Trots att jag inte upplevt det hon och hennes ledningsgrupp gjort tillsammans med mina kollegor, så smittade hennes positiva energi och värme av sig på mig. Jag blev både glad och stolt. Det påverkade mig inte bara under intervjun, utan även ett par dagar senare när jag skulle ta itu med att göra en läsbar artikel av samtalet – tror aldrig det varit lättare att renskriva en intervju… trots att mina noteringar var gjorda i överljudsfart.

Nu var detta ett exempel ur min vecka. Men min fundering landar i hur viktigt det är att vi tar alla möjligheter att vara solar för varandra. Det behöver inte krävas mer än ett leende, ett skratt, en kram, en dos positivitet, ett glatt telefonsamtal för att smittas av energin och känna solens värme i ryggen.

Ha en solig helg
/Ludde

PS 1 Intervjun med Anna Storm, vd på Elicit, kommer publiceras nästa vecka. Du kan redan nu se ett filmklipp på vår facebooksida, så förstår du vad jag menar!

PS 2 För dig som vill läsa mer vill jag dela en text från en av mina hjältar – Tage Danielsson. Känner ett släktskap med den mannen.

Här står nu en höstdag

Här står nu en höstdag förtrollande skön
och pockar på uppmärksamhet.
Och här sitter jag med mitt klank om miljön,
en ständigt förbannad poet
med surmulen uppsyn och träsmak i röven.
Jag tror jag går ut bland de gyllene löven.

 Här lyser en höstsol förtrollande gul.
En vind smeker varligt min stuss.
Som ekorren samlar på nötter till jul
jag fyller mitt visthus med plus.
Man skriver om minus. Men sällan förklarar
man tydligt och klart vad det är man försvarar.

 Här står nu en ek så förtrollande stark
och ökar mitt gladkapital.
Nu sipprar det fram ur min vresiga mark
en källa, kristallklar och sval.
Jag tillönskar Sverige all lycka och medgång.
Sen blir jag väl arg, efter soljävelns nedgång.