Jo, vi behövs. Kanske mer än någonsin.

Förra bloggen kunde måhända uppfattas som hopplös. Det var inte avsikten. Vi behövs definitivt.

När jag skriver bloggen gör jag det utifrån ett känsloperspektiv som jag befinner mig i. Mitt uppdrag är att skriva om ämnen som går att koppla till ledarskap – och det skulle vara görbart utan att gräva i mina egna känslor – men jag gillar själv att läsa saker som känns personliga, och hoppas du gör detsamma.

Det går att se på ledarskap som den yrkesroll som det faktiskt är, samtidigt så är ledarskapet ofrånkomligt en del av den du är. Ditt liv. Dina värderingar. Dina erfarenheter och subjektiva perspektiv.

I förra bloggen viftade jag med lite varningsflagg kring AI, inspirerad av att ha sett ett antal program om det på BBC. Det präglades absolut av min egen obehagskänsla av att utvecklingen går i en fart där jag vill dra lite i handbromsen. Mitt sätt att förstå livet är att försöka stanna upp och reflektera ibland – raka motsatsen till hur verkligheten och framtiden ser ut när den beskrivs i media.

Jag befinner mig just nu ute på vägarna i Europa för lite musicerande och häromdagen satt jag och min värd och pratade kring tingens ordning. Vi är jämngamla och orerade över hur ”det var bättre förr” och delade oron över förändringarna, allt medan hans son som just ska börja på universitet, lyssnade så där artigt som ungar bara gör när det är en gäst i huset.

På min direkta fråga om huruvida han var bekymrad över framtiden och världen han och alla andra i den kommande generationen ska ta över, var svaret utan tvekan ”nej”. Han såg problemen, men hade inga tvivel på att de kan få ordning på arvet.

Ställde samma fråga på nästa ställe, till en ung kvinna som studerar biomekanik på universitet. Tveklöst svar – framtiden ser ljus ut.

Det gör mig glad.

Min tanke med förra bloggen var inte att måla upp en undergång. Tvärtom faktiskt. Jag menar att människans grundläggande behov många fall behjälps av den tekniska utvecklingen. Det märks inte minst på hur sociala media fyllt en funktion som förstärkare och stöd till vårt grundläggande behov av att ha relationer, dela saker, kommunicera med varandra, hålla kontakten med vår flock etc.

Undantaget dumheter som vapen för att döda, kemiska stridsmedel, trollfabriker med mera (ok, rätt mycket mera), så har vi varit kloka nog att omfamna teknologi som gjort livet lite bättre. Saker som hjälper oss fylla grundläggande mänskliga behov som bor i vår biologi och vårt sociala ekosystem.

Som människa i allmänhet och som ledare i synnerhet handlar det om att skapa så välfungerande relationer med varandra som är möjligt för att samhället, organisationen, världen ska fungera på topp och må bra.

Den nya tekniken – vad den än är – kommer förhoppningsvis ge chefer, ledare, dig och mig ännu bättre förutsättningar att fokusera på det som är viktigt.

Varandra.

Ha en fin vecka!
/Ludde