Kraftlös och insnöad.

Snön faller, mjuk vit och tyst. Sitter insnöad och för tillfället kraftlös, men har det rätt gott ändå.

Tillbaka efter en intensiv vecka med massa musik, mängder av energifyllda möten och en hel del mil i bilen efter konserter på hemmaplan och i Tyskland. Landade mjukt ute på landet i ett snötäckt sommarparadis.

Det är sådär tyst som det bara kan bli när snön lägger en matta över allt, ingen vind, ingen fågelsång mer än en eller annan korp. Och så mina små vänner vid fågelbordet förstås. Gick ner till sjön som börjar bli trögflytande och skrämde iväg en lite grupp skrakar. I skrivande stund sitter jag framför brasan, stearinljus brinner och en engelsman sitter i soffan och spelar gitarr. Briljant dessutom, irriterande bra.

Nu hade jag inte tänkt skriva om det egentligen, men saken är den att klockan är snart midnatt och strömmen har gått, så det blev liksom en anledning att börja fundera. Jag har bara så mycket tid som batteriet räcker i datorn, det är kolsvart, inget vatten och veden i braskaminen är snart slut.

Som en kontrast till det totalstopp på alla aktiviteter som kräver elektricitet som ett strömavbrott innebär, dyker en artikel jag läste i morse upp i huvudet.

En artikel i Ny Teknik citerade en före detta chef på Facebook som i praktiken ångrade att de uppfann plattformen.

När Chamath Palihapitiya, tidigare chef för användartillväxt hos Facebook, intervjuades under ett evenemang hos Stanford Business School, uttryckte han en stor ånger över att ha varit med och utvecklat ett verktyg som nu sliter sönder strukturerna som håller vårt samhälle samman.

– De kortsiktiga, dopamin-drivna loopar som vi har skapat håller på att förstöra samhället.

Under intervjun poängterade Palihapitiya att hans kritik inte handlar om de ryska trollannonserna som dök upp på Facebook inför det amerikanska valet.

I stället vill han slå larm om vad han anser som ett globalt problem: Hur sociala medier påverkar hur vi människor beter sig mot varandra.

Palihapitiya nämnde bland annat ett fall från Indien i våras där ett falskt Whatsapp-meddelande om en påstådd kidnapparliga ledde till att sju personer lynchades.

– Samhället blir mer splittrat, desinformation och osanningar sprids, samtidigt som folk blir allt mindre benägna att hjälpa varandra.

Nu måste alla användare rannsaka sig själva, och bestämma hur mycket som de egentligen är villiga att ge upp i form av intellektuellt oberoende i utbyte mot att få använda de sociala tjänsterna, menar Chamath Palihapitiya.

– Du kanske inte är medveten om det, men ditt beteende håller på att programmeras. Jag kan inte in styra över Facebook, men jag kan bestämma över mina egna beslut, vilket innebär att jag inte använder den skiten. (Källa: Ny Teknik)

Nu finns det ju fler sociala medier, som public service skulle sagt, och den beteende förändring som Chamath varnar för är ju synlig varhelst vi är i den digitala världen.

Som med så mycket annat här i livet finns det fler sidor av saken, mycket av det vi människor uppfinner kan göra gott – eller göra skada – beroende på hur vi använder det. Sociala medier speglar precis som i våra analoga system både det bästa och det sämsta med oss.

Sociala medier har givit fåntrattar en möjlighet att nå ut till hela världen. Och plötsligt tycks de finnas överallt. Den benägenhet vi har att prata skit om någon eller något bakom stängda dörrars skydd, kan riskfritt basuneras ut i etern med tangentbordet som dörr till troll-lyan. Falska nyheter, klickhets, avsaknad av källkritik, filterbubblor…och så vidare. Men det finns ju en annan sida av saken. Sociala medier ger oss också möjligheten att göra bra saker.

För en månad sedan ungefär existerade inte #metoo

Om inte den kampanjen startats hade problemet med mäns övergrepp på kvinnor fortsatt i det tysta, i skydd av unkna maktstrukturer. Nu tror jag verkligen att saker och ting kommer ändras på riktigt, en ändring som sociala medier gjort möjlig.

Jag tänker att vi aldrig kan komma bort från det egna ansvaret – jag måste tänka själv, inte tro på allt. Jag måste själv välja min egen moral, hur jag vill vara och hur jag vill uppfattas. Vill jag vara ett troll? Vill jag bidra till ljus, eller sprida mörker? Hur mycket är jag beredd att offra av min tid och integritet för att ständigt vara närvarande i det digitala flödet?

Sociala medier är en del av den digitala värld vi numer lever i. Vi ska bara lära oss att hantera den tänker jag. Kanske är det en generationsgrej med. Om jag tittar på mina barn som alla är i 25-30 års åldern, så finns de sällan på Facebook och de har inte alls samma ”spända” förhållande till sociala medier som min generation har.

Hursomhelst. Nu är mitt batteri slut och braskaminen håller på att slockna. Kanske vore det bra för oss alla att tvingas vara utan nätet ibland, bli lite insnöade och få tid att fundera lite.

Ha en fin helg!
/Ludde