Kulturarbetaren

Du kanske tror att kulturarbetaren handlar om konstutövare, och det är ju sant. Men att kultivera en organisations värderingar, normer, attityder och förhållningssätt är en konst i sig, minst lika utmanande som att skapa ett konstverk.

Det var ett par veckor sedan sist mina funderingar landade i bloggen. Har varit på andra sidan Atlanten för att leva mitt andra liv som musikant och kulturarbetare. Tänkte inte skriva om det nu – men rubriken kulturarbetaren är en passande sammanfattning av vad som drivit mig genom yrkeslivet.

Jag tror nämligen lika mycket på kulturens kraft i att förena människor i en organisation, som jag tror på musiken som själens språk.

En organisation där alla spelar samma låt i harmoni med varandra kan helt enkelt skapa magi (eller resultat, lönsamhet, måluppfyllelse etc om du hellre vill ha mindre poesi).

Att avhandla ämnet kultur och värderingar i en organisation på en djupare nivå kräver ett bokformat, eller en lååång föreläsning. Dessutom är mina reflektioner i bloggen subjektiva – dina erfarenheter och tankar kanske drar åt ett annat håll, med all rätt. Jag förutsätter just nu att du som läser är införstådd med kultur och värdegrund som begrepp och att strukturen och kulturen i en organisation är beroende av varandra.

Utmaningen i att formulera en värdegrund och ta fram en handbok för en organisations önskade kultur ligger inte i orden. Det är alltid vårt dagliga beteende som avgör – och det är som bekant inte sällan styrt av våra känslor och vår personlighet. Låt mig ta ett exempel.

Jag har under mina år som varumärkeskonsult hjälpt flera organisationer med att ta fram “kulturhandböcker” – en guideline för normer och värderingar som ska prägla ett varumärkes relationer. I de allra flesta finns formuleringar om “transparens, öppet klimat, högt till tak, tillitsfullt, glädje” etc. Och i alla utan undantag har det finnits en mening som utrycker “Hos oss pratar vi med varandra, inte om varandra“.

Så självklart och oantastligt. Så enkelt att beskriva i ord och så svårt att leva.

För utan att vi vågar prata med varandra, kan aldrig tillit skapas. Och i den stund vi börjar prata om varandra i stället för att ge varandra chansen att förstå våra känslor och behov, skapar vi grogrund för misstro, utanförskap, energitapp och glädjelösa arbetsdagar.

Själva meningen sätter ju tonen – det handlar om fnurror som leder till att A inte tar upp det upplevda problemet med B, utan går till C, som går till D…som utvecklas till skitsnack, falangskapande etc.

Min reflektion kring varför det är så svårt att tala direkt med den det berör, är att det kräver mod. Och kanske att vi som människor har lätt att använda förorätter som ett sätt att knyta relationer med andra…

Jag kan erkänna att jag nog många gånger använt mitt missnöje med någon/något till att positionera mig själv hos andra. Dessutom är det ju oftast lika lätt att prata om som vädret… och mycket mer spännande. Vi har liksom alltid ett öra öppet för att någon ska stänga dörren till rummet och lätta på trycket.

Hos mig har tyvärr det negativa oftast tolkningsföreträde. Jag har mycket lättare att skapa bilder och sprida berättelser som utgår från att saker som gjorts eller sagts, gjorts i mening att “skada” – än att utgå från att det finns en grundläggande välvilja, även om det kan bli fel ibland.

Och det stör mig att jag är sådan. Jag vill inte vara sån. Och så vida man inte är en gemen person så tror jag ingen vill vara den som snackar skit och tar energi från andra.

Att våga prata med direkt varandra kräver mod och träning. Att våga stoppa spridningen av negativa berättelser kräver också mod. Men utan mod går det inte att bygga en kultur som stämmer med orden i handboken.

En sista sak. Jag skulle vilja formulera om meningen jag skrivit så många gånger.

Hos oss pratar vi både om varandra och med varandra.

För om vi istället för att utgå från det negativa förhållningssättet väljer att bygga en kultur grundad på ett positivt förhållningssätt och vår vilja att göra varandra bättre – då kommer vi dela berättelser om varandra som lyfter oss, för oss samman och skapar tillit, kärlek och arbetslust.

Ha en riktigt skön helg!
/Ludde