Långsynt eller närsynt ledarskap?

Ledarskap, som så mycket annat här i livet, handlar om förmågan att växla mellan olika perspektiv utan att tappa fokus. En utmaning som heter duga.

Jag är närsynt som en bofink vid namn Knut. Fick tjocka glasögon redan i småskolan. Nånstans kring 20 så stabiliserade sig synen och med kontaktlinser som ständig följeslagare var perspektivet och skärpan utmärkt under många år.

Så kommer man till 40+ och inser helt plötsligt att det är svårt att läsa finstilt. Allt som är smått måste helt plötsligt fjärmas för att få fokus och skärpa, och man förstår varför en del människor läser med utsträckta armar.

Långsyntheten gör att jag numera ständigt får leta efter mina läsglasögon för att ha närfokus – trots att jag är närsynt. Inget unikt i det, det är högst troligt att många av dem som läser denna lilla fundering upplever samma sak.

Själva poängen med min tankegång är att dilemmat blir en metafor för en av livets stora utmaningar, som människa i allmänhet och ledare i synnerhet – förmågan att kunna fokusera med skärpa i flera perspektiv.

Som ledare måste du kunna vara närsynt, med ett tydligt fokus på det som sker i stunden och i det korta perspektivet. I stunden påkallas skärpa framförallt av människorna du jobbar med – vilka behov de har, vilka känslor som just nu är aktiva i gruppen och hos enskilda individer – här och nu.

I det korta perspektivet finns ofta verksamhetens eller gruppens affärsmål – resultat ska levereras för månad, kvartal och år.

Ju högre chef du är, desto större blir kraven på att du ska stå för ett långsiktigt perspektiv. Men även som mellan- eller linjechef är du en bärare av verksamhetens långsiktiga syfte och mål i alla lägen.

Om jag ser tillbaka på mina egna erfarenheter som företagsledare i mindre företag, har den största utmaningen varit att vara här och nu, utan att ätas upp av vardagens “problem” som ofta görs större än vad de är, för att vi är känslostyrda människor och inte maskiner. Att som ledare inte tillåta sig att konsumeras och därmed riskera att inte ha energi kvar att lyfta blicken, se verksamheten ur andra/längre perspektiv – vara långsynt med skärpa – är en ständig utmaning.

Med åren och erfarenheten tycker jag nog själv att jag blivit bättre – kanske för att jag blivit lite tuffare mot mig själv och andra när det gäller att sortera ut vad som är viktigast att lägga fokus på. Jag kan medvetet hålla “mindre saker” på längre avstånd för att behålla skärpa, ungefär som jag beskrev min lästeknik som långsynt tidigare.

Samtidigt hänger ju allt samman – det som är nära och det som ligger längre bort är delar av samma bild. Men om du är ledare får du aldrig glömma bort att vi är människor – bilden du ser är sällan samma som någon annan…

För om vi går tillbaka till funderingen kring långsynt och närsynt, så är det ju olika skärpedjup som är relaterade till mitt eget avstånd till saker och ting. Om jag håller tidningen med raka armar för att kunna se det som är smått – så får den person som eventuellt sitter mitt emot tidningen rakt i ansiktet…

Slutsatsen av den lilla funderingen överlåter jag till dig. Ur ditt perspektiv.

Ha en skön helg!
/Ludde