Mental bandbredd

Allt bredare bredband. G1, G2, G3, G4 och nu G5. Nya generationer för mer bandbredd, mer uppkoppling och kanske mindre avkoppling?

Den dominerande känslan jag har efter morgonens nyhetssändningar är att vi är märkvärdiga varelser. Och det menar jag både positivt, men även lite ironiskt.

En läkare intervjuas med anledning av sin nya bok och varnar för konsekvenserna av de senaste 10-15 årens teknikutveckling, där skärmtid och ständigt umgänge med smartphonen inte enbart är av godo. Det går redan nu konstatera att den mentala hälsan, förmågan att slappna av, sova, fokusera, lära etc, far illa av sättet många av oss (inte minst barn och unga) förhåller oss till ständig närvaro i den digitala världen. Han var absolut ingen teknikmotståndare – snarare lite vädjande om ödmjukhet inför det faktum att vi människor aldrig upplevt detta förr, och därför borde vara lite försiktigare.

Det andra dominerande inslaget handlade om barn och ungdomars psykiska ohälsa som ökat med flera hundratals procent senaste decenniet, samtidigt som samhällets resurser inte klarar av att möta kidsens behov av hjälp. Ett faktum som inte bara påverkar individen, utan hela familjer, arbetsplatser, skolor och samhälle. Svårt att inte tänka att det finns ett samband mellan den uppkopplade hjärnan och ohälsan, tänker jag.

Digital Detox
För oss vuxna ser det heller inget vidare ut, krasst sett, när det gäller ökande psykisk ohälsa – och jag är nog inte ensam om att erbjudas “digital detox”-upplevelser i olika media. Ett begrepp som sätter fingret på hur knasigt det håller på att bli.

Men å andra sidan så är ju den typen av nya erbjudanden ett tecken på att vi är medvetna om behovet av att ta tillbaka makten över våra liv. Och det är inte så lätt, med tanke på att hela modellen med sociala medier bygger på vårt belöningssystem.

Sen kan man hävda att det är vår vilja att bygga relationer (skaffa nya vänner och upprätthålla kontakten med andra trots avstånd)  som gör sociala media så fantastiskt… Men grinig gubbe som jag understundom är, så säger jag att när det kommer till kritan, så är det vårt bekräftelsebehov som gör att vi inte klarar av att släppa ena ögat på statusuppdateringarnas likes, ens när vi borde närvarande i nuet eller sova sött.

Läkaren som jag nämnde inledningsvis hade ett begrepp som jag gillade – mental bandbredd. Den är inte obegränsad och tillskillnad mot nya generationers bredbandsteknik, så är vårt arv inte lika lätt att hantera. Vi är fortfarande version 1.0 i allt väsentligt trots årtusenden av generationer.

Teknikutvecklingen går inte (och ska heller inte) stoppas. Men vi behöver äga den, inte bli ägda av den.

Koppla ned, koppla av. Koppla upp mot någon nära dig som du kan bekräfta och få bekräftelse av. Ett leende smäller högre än en smiley, en kram värmer på riktigt. Lämna plats för det som är viktigt i din mentala bandbredd.

Ha en fin vecka!
/Ludde