Blogg
Sedd och bekräftad.
Att bli sedd och bekräftad toppar en enkät inom vården, när chefers förmågor bedöms. “Man kan aldrig få för mycket uppskattning”. Läser samtidigt en artikel av en före detta chef på Facebook som får mig att fundera.
Det är ju inte första gången en lista över vad medarbetare rankar som viktigt hos chefen toppas av önskan att bli sedd, lyssnad på, bekräftad, uppskattad och liknande synonymer. För egen del räcker det med att jag funderar över mig själv för att inse att jag är en bekräftelse-junkie. Och det är inget fel i det, vi har grundläggande behov som bara finns där.
Men utöver önskan att bli uppskattad och värderad för sina arbetsinsatser, så fanns även en uttalad önskan hos respondenterna att bli sedda och bekräftade för den man är – som människa.
Den utvidgningen tycker jag är intressant.
Det sätter ett finger på att medarbetarskap och ledarskap inte bara handlar om bedömning och uppskattning av våra prestationer (åt bägge håll) i jobbkontexten. Det går betydligt djupare än så – och varför skulle det inte göra det?
Vi är känslostyrda och relationsorienterade varelser och de basala behov vår sociala hjärna har, är lika starka som vår instinkt att fly eller fäkta för livet.
Jag tänker också att det är en positiv utveckling att vi faktiskt mer och mer inser att relation och prestation är som kärlek och kyssar. (Om du är gammal nog att ha hört kupletter på radion så vet du vad jag menar, annars får du googla “kärlek utan kyssar, är väl ingen kärlek alls”).
Samtidigt som jag läste och funderade på ovanstående så dök jag på en artikel i The Guardian om ett nytt blåsväder som Facebook hamnat i – och tänker att någonstans måste det väl ändå finnas en gräns för hur sedda vi faktiskt vill bli. Även för en junkie som mig börjar råttet bli mågat.
I kölvattnet av den kritik och ifrågasättande av nämnda sociala plattforms påverkan på det amerikanska valet (Trump’s anklagelse om fake-news fick ju Mr.Facebook himself att göra förändringar under skalet), så har det läckt ut uppgifter från en pitch FB gjort i Australien, där FB hävdar att de kan selektera (target) ungdomar baserat på deras känsloläge när de är som mest sårbara.
Alltså erbjuds möjligheten till micro-marketing direkt riktad mot kids som uppfattas som, citat: “Facebook was able to identify teenagers at their most vulnerable, including when they feel “insecure”, “worthless”, “defeated” and “stressed”.
Mannen som skrev artikeln jobbade tidigare på FB och ligger bakom att både du och jag liksom rent magiskt möts av direkt riktade annonser på fejjan, baserat på var vi surfat och till och med vad vi köpt fysiskt i en affär. Så han borde ha en hyfsad koll och menar att det i stort sett inte finns något hinder för att det som läckts är sant.
Nånstans tänker jag att Facebook (och alla andra sociala plattformar) kanske är det tydligaste exemplet på hur starkt vårt behov av social tillhörighet är och hur oerhört viktigt det är för oss att bli sedda och bekräftade.
Att ger upp vår integritet är tydligen ett pris vi är villiga att betala.
Ha en skön helg med mycket uppskattning!
/Ludde