Blogg
Skrönor och sanningar om UGL
Få utbildningar är så omgärdade av skrönor som UGL. Pär Bergdahl har varit handledare sedan 1989 och ger sin syn i veckans blogg.
I början av 80 talet startades Utveckling av Grupp och Ledare (UGL) som civil ledarskapsutbildning i Sverige, och Gällöfsta Perlan har varit med ända från begynnelsen. Försvaret har sedan start varit de som äger konceptet och som licensierar handledare utifrån krav och kriterier som är satta av dem. Kursupplägget har genom åren reviderats ungefär vart femte år och just nu jobbar vi utifrån version 2016.
Det var andra tider och lite andra tankar på hur kurserna skulle genomföras på 80 och 90-talet och kanske lever en del av mytbildningen och skrönorna kvar från den tiden.
Jag har varit handledare sedan 1989 och har varit med i och följt utvecklingen av UGL sedan dess – och jag kan lugnt säga att kursupplägget och handledningen följer med tiden, anpassas och utvecklas för nya behov, och självklart utifrån aktuell forskning inom området.
Vad brukar vi som handledare få höra om UGL? Vad finns det för skrönor som vandrar efter en utbildning? Hur påverkas blivande deltagare av hemlighetsmakeriet som råder efter en UGL-utbildning? Jag ska dela med mig lite av det jag upplevt över åren.
Två kollegor möts i fikarummet:
– ”Jag är anmäld nu till UGL och du gick ju kursen för ett tag sedan, kan du inte berätta lite för mig hur det är?” Svaret kan bli en märklig blick och ett ”Aha ska du det… Lycka till!”
”Jaha – du ska gå den där utbildningen där folk bryts ner totalt. Jag har hört att det alltid är några deltagare som bryter ihop…”
”Jag har hört att det händer så mycket efter kursen. Folk säger upp sig från jobbet eller separerar från sin partner.”
”De kommer gräva i din barndom, vända in och ut på dig i gruppterapi.”
Det jag gett som exempel här ovan är lite hur det kan vara inför kursstart. Utifrån min handledarerfarenhet så är det skrönor som till stor del helt saknar grund.
Det är troligen så att det förekommer att deltagare byter jobb efter att de gått UGL, men de hade sannolikt gjort det även om de inte genomfört kursen. Och visst kan det hända att någon separerar, men jag tror inte UGL-veckan har en direkt påverkan i det heller.
Att bryta ihop låter ju inte som en bra sak, men jag brukar fråga – Vad innebär att bryta ihop för dig? Jag får ofta till svar att det är ”att visa känslor och bli sårbar utan att ha egen kontroll över vad som sker”.
Det finns inga inslag av terapi i UGL och det finns inget syfte i att bryta ner någon. Men för att bygga tillit i en grupp så är öppenhet ett värdefullt instrument – det kan vara utmanande men också utvecklande när du kan vara öppen – och samtidigt dra gränsen mellan personlig och privat öppenhet.
Det här med hemlighetsmakeriet då?
När deltagare efter en UGL blir tillfrågad om utbildningen så finns det en tradition av att vara hemligt återhållsam. Det fenomenet skapar fantasier hos den som ska gå UGL.
Jag ser gärna att deltagarna berättar om den egna kursen i termer av vad jag har fått för insikter och lärdomar om mig själv och hur jag upplevs i gruppsammanhang. Varje grupps resa är unik och upplevelsebaserad, så att beskriva konkreta skeenden gruppen upplevt är inte så lätt och skulle nog kännas som att bryta ett förtroende för de flesta.
Nu kanske du tycker att jag faktiskt både bekräftar och förnekar myten om UGL. För visst påverkas de allra flesta starkt av UGL – många beskriver det som en milstolpe inte bara i sin ledarskapsutveckling utan i sitt förhållningssätt som människa.
UGL är en fantastisk resa om du vill få insikt i hur du fungerar i en grupp. Få förståelse för hur du påverkar och påverkas av gruppen. Insikter som mycket väl kan få dig att bryta mönster, få dig att reflektera och förändra saker. Och det är ju precis det en bra utbildning ska göra tänker jag.
Så om du inte upplevt UGL ännu är du varmt välkommen till oss!
Pär Bergdahl
Programansvarig för UGL