Tänd ett ljus

Idag är dagen som kortast. En dag med få timmar av ljus, men också en vändpunkt som får mig att tro på att ljuset snart kommer tillbaka. Dags att summera lite reflektioner kring året som gått.

Vi hade julavslutning på jobbet i slutet av förra veckan, samtidigt som årets sista UGL-grupper avslutade höstterminen. En kort stund av samvaro över gränserna med lite alkoholfri glögg, lite godis, klappar och vår vd Peter Boström och Charlotte Weding-Bode som är vd för vårt systerbolag Gällöfsta Konferens, sa några kloka ord kring året som gått. Sedan rundade vi av med några sånger.

Eftersom jag är speleman så blir min lott att köra några julsånger som alla kan vara med på – och helt ärligt har jag alltid lite ångest inför det. Jag är inte bra på jullåtar, de ingår inte i mitt dna och jag har nog lite svårt för hela idén med att vi ska koncentrera snällhet, omtanke, medmänsklighet till några få dygn per år. Ännu mer i ljuset av att vårt samhälle enligt debatten/media befinner sig i ett katastroftillstånd, samtidigt som julkommersen rullar på i vanlig Ullaredstakt för majoriteten i vårt välbärgade land. Men det är min känsla och jag har full respekt för din.

Anledningen till att jag tar upp stunden är att jag insåg ett par saker. För det första att jag omvärderade en låt jag egentligen aldrig gillat, nämligen Triads “Tänd ett ljus”. När den kom tyckte jag att den som så många jullåtar bara levererade plattityder om godhet som överdoseras i alla kanaler från slutet av november, för att sedan glömmas i samma stund som alla julklappspapper förvandlats från inslagna förhoppningar till skräp.

Men – kanske är det min inbillning – jag tyckte ändå att vår gemensamma och ganska försiktiga allsång till refrängen rymde en känsla som jag personligen inte känt tidigare. En ärlig längtan, en stilla förhoppning i en mörk tid… “Tänd ett ljus och låt det brinna. Låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu, men det blir ljusare igen. Tänd ett ljus för allt du tror på, för den här planeten vi bor på. Tänd ett ljus, för jordens barn”.

Jag vet inte hur du känner det inför året som gått. Men för mig känns det svårt att skriva ett klämmigt blogginlägg för att summera ett år ur ett professionellt perspektiv, när osäkerhet och rädslor så uppenbart präglar vår värld och kryper in under skinnet på de flesta av oss. Och i praktiken är jag övertygad om att det faktiskt påverkar stämningen på många arbetsplatser. Vårt sätt att hantera stressen som otryggheten skapar är förstås olika – en del av mina bekanta har slutat att titta på/läsa nyheterna, andra har ett större behov av att prata av sig och några engagerar sig ännu mer för det de tror på.

Hur vi än reagerar så tror jag att organisationers och ledares förmåga att skapa trygghet, lugn och tillit i vardagen för att möta individens känslor och behov, kommer bli än mer avgörande när omvärlden skakar.

“Låt aldrig hoppet försvinna”. 

Hoppet sägs vara det sista som lämnar oss. Vad vi än tror på, vilken kulturell eller etnisk bakgrund vi kommer från, så delar vi alla behovet av att känna hopp och tillförsikt. För dig som följer bloggen är det ingen nyhet att jag skriver låtar och är musiker, men kanske visste du inte att Peter Boström skriver poesi. En av mina favoriter är en dikt som heter just “Hopp”, och den vill jag du ska få:

Det lyser av 
färger som ropar 

I rymden
sträck på sträck
av trådar

Viskande röster
som färdas 

någonstans en plats
där sommaren har vaknat
där ängen blommar
där grönskan bäddar in 

På havet stillar sig vågorna 

På stranden öppnar sig dörrar 

Och i den vackra sommarens grönska
kommer de nya andetagen.  

/Peter Boström

Hos mig skapar orden bilder – jag känner och tolkar dem på mitt sätt. Om dikten berör dig så kommer du skapa dina bilder.

För att återvända till texten ur Strömstedts och Lindboms jullåt så rymmer den numera min önskan för framtiden, långt efter julgröten är slut. Eftersom bloggen nu gör ett uppehåll så kommer här mitt löfte och min förhoppning för 2016.

Jag vägrar att sluta tro på din och min förmåga och vilja att skapa en bättre värld på alla sätt vi kan. Och jag hoppas att de som har makten inser att vi alla är fripassagerare på vår jord.

Med den högst personliga reflektionen vill jag önska dig en riktigt God Helg, precis på det sätt du vill ha det och ett riktigt Gott Nytt År för oss alla!
/Ludde

En sak till angående “hopp” och en hälsning från alla dina tända ljus på Gällöfsta Perlan: Vi hoppas att få se dig hos oss nästa år förstås!