Blogg
Var den chef du vill ha.
Coachande, lyhörd, människokännare, peppande, ger feedback – några av orden som kännetecknar en perfekt chef, enligt en ny undersökning.
Läser en artikel på chef.se om en ny undersökning som publicerats i dagarna om hur svensken vill att en chef ska vara, sett ur ett medarbetarperspektiv och när chefen får önska om sin närmast överordnade.
“Varannan medarbetare vill ha en coachande chef och fyra av tio säger att drömchefen är lyhörd. Men även drivande, visionär och människokännare rankas väldigt högt när svenskarna får säga sitt om hur man vill att ens närmast överordnade chef är.”
Artikeln är intressant, samtidigt som jag måste erkänna att det gnager lite i mig att se “coachande” och “lyhörd” som två separata önskade attribut. Det får mig att fundera på hur svaranden egentligen definierar att vara coachande? Att ha ett coachande förhållningssätt kräver lyhördhet, en förmåga att lyssna aktivt…
Själva kärnfrågan artikeln uppmanar dig att ställa tycker jag om; “Hur är jag som chef?” (fast egentligen känner jag att frågan bör vara “hur är jag som ledare”, eftersom det är ledarskapet vi pratar om).
Det är en fråga som aldrig kan få ett definitivt eller permanent svar. Dels följer din utveckling som ledare din utveckling som människa – en process som pågår så länge det finns andetag kvar. Men också för att dina förmågor prövas om och om igen, för varje ny dag, situation och relation.
Även om du kanske känner dig klar över vad som är dina starka och svaga sidor, vem du är och vad du står för – så borde det vara lika naturligt att reflektera över ditt ledarskap varje dag som det är att titta sig i spegeln innan du går ut på morgonen.
Det är bra att göra medarbetarenkäter och använda 360 graders instrument som ger dig stöd i hur du kan fortsätta utvecklas som ledare (vi har utmärkta utbildningar och instrument, by the way) – men min tanke var att ändå slå ett slag för det enkla och det som kan bli en naturlig del av vardagens ritualer. För hur det än är så representerar varje dags situationer och skeenden ett delmål på vägen mot visionen ni gemensamt ska nå.
Det första frågan jag brukar få av min sambo (eller rättare sagt den som hinner först av oss att ställa frågan till den andre), när vi ses på kvällen är “Har du haft en bra dag idag?”. Det är en fråga som jag ofta svarar snabbt på, medan min sambo gärna delger mig dagen på detaljnivå utan märkbar ansträngning – helt naturligt.
“Har jag varit en bra chef idag?” i mitt sätt att vara, i det där samtalet eller den där situationen, är en fråga jag skulle vilja kunna ställa både mig själv lika naturligt, och ge mig tiden att känna efter om så bara för en kort stund.
Men precis som artikeln tipsar så ger en titt på sig själv i spegeln inte hela bilden. Att våga se sig själv genom andras ögon är ännu viktigare om du frågar mig. Utan att vi ger varandra feedback ser nog ingen av oss hela bilden, även om vi kanske tror det. Så att be om återkoppling på ett ärligt och prestigelöst sätt i vardagen när situationer och upplevelser är färska, är nog den snabbaste vägen både till utveckling och samverkan.
För inte skulle vi samla känslor på hög eller skicka en webbenkät i våra privata relationer?
Nu kanske du tänker att jag förenklar och möjligen förminskar saker i mitt resonemang – och visst gör jag det (dessutom är det som vanligt min subjektiva bild). Men jag har faktiskt en tanke med det.
För en annan sak som också gnager lite i mig när jag läser olika undersökningar och artiklar i ämnen som rör chefer (rubriken på just denna var “Frågan alla chefer bör ha svar på innan hösten” …känn ingen press….), är att jag upplever att saker ibland framställs som mer komplicerade än vad de är. “Kravlistan” över hur en drömchef ska vara kan ju kännas nästan omänsklig – när ledarskap egentligen handlar om något så högst mänskligt som att vara människa.
Därför gillar jag personligen verkligen hur Charlotte Hågård utrycker det “Man vill helt enkelt ha en god människa som går att prata med, får saker att hända och skapar en bild av framtiden”.
Visst, att vara en god människa är ju även det subjektivt. Men jag hoppas du kan förstå hur jag tänker ändå, precis som jag hoppas du förstår tanken med rubriken – var den chef du själv skulle vilja ha.
Må gott
/Ludde